Lite smågalet, egentligen...eller

Vi fejar och står i inför jul. Nu har vi haft snö i ett par veckor, vilket är ovanligt här nere i Skåneland. Julpyntet har åkt fram och julmusik har börjat strömma ut ur etern. Idag töade det mesta av hela snöeländet bort, och plötsligt kom den där känslan, att uupss, nu ska det bli vår, gött, gött. Men just det, julafton har ju inte varit ännu, så att börja feja undan julstöket är inte att tala om, nej , nej, utan det är bara att feja vidare och när allt är glänsande rent (vilket allt aldrig kan bli:(), så asar man in en stor gran, med alla kryp som är bosatta i stam och barr.

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma...endast tomten är vaken

Men, jag skulle aldrig få för mig att inte ha gran, det är ett måste, utan den ingen jul och nu finns det sorter som inte barrar ihjäl sig. Bra, bra. Men logiken i att asa in ett barrträd, ähhh, den ska man glömma. Två veckor kvar till jul. Puh!

Bilder från Revet innan det började töa

Rent bra!:)

Jojomensan, stalltomten vet vad man vill ha. Stod en Maxikasse i en av boxarna förra helgen , då man återigen fyllde 28 (bra ålder det). Stalltomten tog fram den och i den fanns diverse godsaker. JIF kök för professionals är outstanding. Den tar det mesta. Skärbrädan blev bländande ren. Såpan åkte direkt in i stallet tillsammans med svampar. Nu är det bara att vänta på att vatteneländet tinar så man kan börja skura lite där. Ajax-och såplukt håller i si sådär 30 sekunder i övrig stallukt. Höhö (nu var jag rolig va?:)), men det är alltid något.

Stalltomten vet vad som får bonnmoran att dra på smilbanden:)

En kollega trodde att jag älskade att städa: fel, fel, fel, det är astråkigt. Men jag fullkomligt älskar när det luktar gott och är rent här hemma. Men jag verkar rätt ensam om det...Fast det är jag som bestämmer,  så när det ska vara rent, så ska det vara rent, oavsett protester om nödvändigheten i det hela, så det så...

Klumpig?

Dessa morgnar, arghh. Stressigt och jäktigt. Man lever precis på marginalen för att hinna till jobbet. Då får inget oförutsett hända. Trodde det räckte med torsdagsmorgonen, men icke sa Nicke, eller hur det nu var... En havresäck, sprängfylld, "ahhh", tänkte stallkatten, "den ska jag hoppa på och se om den välter". Vad tror ni? Naturligtvis flög även snöret av, som den vad bunden med. Då så, bara att sopa några extra kilo havre från golvet och alla andra ställen där möget landat.

Rusade därefter in i andra stallet för att fylla ytterligare en hink med vatten, flög fram över gårdsplanen med en "bagarhink" (dubbelt så stor som en normalhink), kom fram till dörren, öppnade, snubblade, for rätt i cementgolvet, splasch, så blev man blöt. Knäet fick sig en känga och det andra knäet, som precis läkt, drogs upp igen. Blev sur! Räcker att skriva det:)

Fårskalle, ja inte fåren alltså...

Får då för mig idag att jag ska byta ett överdragslakan på en av sängarna, (ni vet ett sådant där skydd man kan ha på den stora resårmadrassen, som man fäster runt hela klabbet), varvid hela madrassåbäket måste lyftas upp och tas ur själva sängstommen. Skulle göra det själv, så klart, kvinna reder sig själv. Det hela fungerade så bra, så att jag tappade hela fanskapet på foten med en dundrande smäll. Det gjorde såå ont, och gör ännu ondare nu. Ja, klumpigt var ordet. Min man kom hem och frågade om jag hade svurit en massa då den lilla nätta saken kraschlandade på foten...tänker inte svara, är ju svensklärare (fast inte hemma):D

Frysa

Fryser gör man och fryser gör vattnet. Så var det då dags igen, att bära hinkar och hinkar och åter hinkar. Men så händer ändå det som inte får hända i lilla stallet, där vattnet fortfarande fungerat.  Kommer ut i ottan, hör ett ljud som inte låter som om någon häst dricker utan snarare som om vi fått ett mindre vattenfall inomhus. Tänder snabbt lamporna och får till min fasa bekräftat att en vattenho sprungit läck. Vattnet sprutar ut i en av boxarna, allt i stallet är blött. Kastar mig in i boxen för att få ut hästen, slänger mig vidare mot det som jag en gång fått visat ska vara huvudledningen och ber i mitt stilla sinne att det ska vara rätt, är fel, fel , fel...fortsätter framåt röret, ser en "stopper" till, vrider om och vattnet slutar forsar. Japp, lite att göra så där på morgonen innan jobbet. Fick snabbt ordning på hästen, bytte täcke, snabbt på med nytt, etc etc. Stackars krake.
  Det är då man undrar om det aldrig ska ta slut, kan det inte få gå en vecka utan att något skit ska hända? Men, men det är då man kommer på att man visar "Mitt liv som hund" för åk 6, där den stackars pojken, som har det riktigt jobbigt, tänker på hunden Laika. (En historia som i sig själv gör att man blir urförbannad. Tänk att sända upp en hund i rymden. Helt oförsvarbart, vi människor är så kassa emellanåt). Huvudpersonen i filmen konstaterar att det finns alltid de som har det värre, vilket blir lite av hans sätt att överleva mentalt.

Isen har redan börjat lägga sig i Nordvästra Skåne!?

    Klart att det är så, men ibland blir det för mycket ändå. Så den här kylan kan dra åt ...pepparn... eller? Sure:/

Heja Gyllene Knorren!

He, tänk att julkalendern ska vara det program där min framtida uppfinning visas. Såg ni? De hade en liten dammsugare fastbunden på ryggen. De kunde dammsuga tavlor och annat på väggarna. Helt suveränt. Undrar så var den finns att köpa, om den finns att köpa. Var helt fascinerad. Hade lite dålig koll på själva julkalenderhandlingen, blev helt absorberad av denna dammsugare:)

Kul, kul!!

Snö

Ja, vad ska man säga? Redan snö i Skåne. Inte helt normalt. Speciellt jobbigt då skåningar inte är vana vid allt detta vita som yr vilt i vinden som ständigt håller sig ajour! Vägarna blir duktigt farliga, vilket inte alla barn fattar då de leker snöbollskrig överallt utom där de ska vara. Det är såå kul att vara rastvakt åt åk 7-9. Haha, skrattar i brallan.

Nåja, det finns enstaka fördelar också. Det blir ljusare vilket piggar upp, men måste det vara så förbenat kallt? Arghh, vattnet i stallet mår inte toppen, är lite tidigt att börja med allt asande! Ugghha. Och att brodda är ju pricken över i:et, speciellt när gänghålen har frusit. Great, wintertime, say no more!

Strinbergs Stjärna

Har precis läst ut denna omtalade bok, där författaren bla fick 10 miljoner i förskottsbetalning. Vet ärligt talat inte riktigt vad jag tyckte om den. Den var skriven i Dan Brown anda enligt eget tycke, men spänningen höll inte samma nivå. Det var också något tvetydigt vad som var historiskt riktigt och vad som var ren fiktion, nåja, vissa saker var naturligtvis uppenbara.

Klart den var läsvärd, men det är ju som så att man förväntar sig mycket och lite till av en bok som blivit så omtalad. Men för den som är intresserad av symbolik, och underjordiska hål, som man tror går ner till underjorden, där man kan träffa de från andra sidan, så är boken ett måste. För här finns symboliken och tron på gamla uråldriga legender. Men det är något som saknas, och jag kan inte direkt sätta fingret på det.

Spike

"Kärleken är vårt livs största glädje och vårt livs största sorg." Franskt ordspråk
"Jag har levt av kärlek, alltså har jag levt av tårar." Marceline Desbordes-Valmore

Dessa både citat är så sanna, så sanna. Den som älskat och förlorat, tror aldrig den kan älska igen. Men det är fel, även om det är så oerhört svårt att förstå när man som mest lever av tårar. Att man blir starkare av det, tror jag inte ett dugg på, men man lär sig leva med att en del av ens hjärta alltid kommer att vara upptaget.

Även kärleken till djur är stor. Det vet alla som umgås med sin hund, katt, häst eller annan vän, dagligen. Det är en annan kärlek, men kärleken är mångtydig. Att förlora ett djur man håller av, är nog så tufft, även om sorgen inte blir fullt lika maktlös och kompromisslös, som då man förlorar en nära anhörig, vilket är det värsta som finns. Ändå blir hjärtat tyngt när man tvingas ta bort en fyrbent livskamrat, som till på köpet knappt har fått påbörja livets bana. Man tappar sig själv och vill så gärna förklara för den som har funnit tillit hos en, som alltid finns där, som är villkorslös i sin kärlek tillbaka, att man är så ledsen, så oerhört ledsen för att det som sker, måste ske. Saknaden blir så stor, så jobbig, hjärtat vill brista och tårarna fyller tiden.

Tack för den korta tid vi fick tillsammans. Det blir svårt att möta en tom box och svårt att hitta någon som kan fylla det tomrummet. Din kärlek till mig var villkorslös, min kärlek till dig var stor!

Vad var det jag sa

Hehe, tvångströjan på. Det gick inte att byta lampan på bilen. Den måste bytas på verkstad. Inte ballt alls att köra omkring med en lampa. Fick även ut Anticimex idag, dödmuslukten tär på psyket, men de hade inget doftmedel, men däremot kom nytt gift ut, där de äckliga råttorna kan tänkas vara.

   Var för övrigt och byggde på ett toppenställe i helgen, där allt brukar vara helt suveränt skött. Nu hade något hänt med underlaget, som ingen kunde ha anat. Det släppte på enstaka ställen , så några ponnyer tappade fästet innan vi fick ordning på underlaget. Var bara att stänga banan och "superharva". Inte med i min tidsberäkning. När vi väl kom igång igen hade vi nästa fadäs, lyset på framhoppningen gick, dvs det blev "rätt" mörkt därinne. Även all ström till kafeterian försvann. När centralskåpet skulle öppnas fattades nyckeln till skåpet. Tur att gubbarna är händiga, de lyckades få upp skåpeländet, men tävlingen stod stilla. Ut med hinder i den stora paddocken och öppna alla dörrar till framhoppningen för att få in lite ljus. Ingen propp var sönder! Så vad göra, jo, återigen handlingskraftiga gubbar. De hade någon slags penna som de petade på propparna med. Det visade sig att en var trasig.När väl ljuset var tillbaka, kom nästa sak. Ett nytt dataprogram kastade om alla starter vid en klass som var sammanslagen, så ingenting stämde för domaren. Så det var att skriva om allt manuellt i datorn. Tur igen att folket i sekretariatet är mycket kunniga. Ovanpå det så la datorn i sekretariatet av en stund.

En liten ros till alla superduktiga funktionärer etc som inte gav upp utan fortsatte kämpa!

Var lätt svettig vid det laget, för som banbyggare får du svara på många frågor och du känner ett stort ansvar för att banan ska fungera. Vi är kända på denna klubb för att vara snabba, samt att allt brukar klaffa. Vi är bortskämda,  vi banbyggare, som bygger på detta ställe. Men efter alla år , då allt fungerat perfekt, så fick vi allt denna helg. Men tävlingen genomfördes och banorna fick beröm.  Måste säga att jag sällan blivit så glad över berömmet över mina banor, det var såå välkommet. Tack allihop!:)

Småstrul

Hela tiden är det något som ska krångla. Och ja, jag har perspektivet med mig, men man kan ändå bli trött. Är det inte hästarna, så är det alltid något annat. Köpte en värstingtvättmaskin i somras, för exakt tre månader sedan. Detta enbart för att min Siemens inte gjorde annat än krånglade, både det ena och andra gick sönder.  Så sagt och gjort nu skulle det vara färdigkrånglat en gång för alla. Inget prut, utan fullt ös. In kom maskinen samma dag den beställdes, fin var den och fungerade perfekt, tills de tre månaderna passerat och det blev, "nu". Jaha, varken utpumpning och centrifugering fungerar.

Självklart har manualen gåtts igenom, alla felsökningar gjorts osv. Ringde service. Kunde tro det, minst en vecka innan någon kan komma ut. Blir gråhårig, kunde lika gärna köpt en billig slafsmaskin på Elgiganten, eller t om med köpt två och ändå kommit billigare undan. Hur tänker de? Kvalitée borde vara lika med service, eller??? En vecka, fatta, en vecka. Vilken normal familj kan vara utan en tvättmaskin i en vecka??? Jag kan inte ens vara utan den i EN dag! That's a fact.

När det nu ändå är som det är, så har en mus"jvl" gått in i väggen (haha, håller jag på att göra, bildligt) och tuppat av. Den lukten är inte att leka med:( Försöker vädra allt jag kan, men det är ju inte precis sommarvärme ute. Puh, den lukten slår det mesta. Varför, undrar jag igen, ska allting som luktar äckligt förta allting som luktar gott? Har provat allt. Har t om skurat golven en extra gång med såpa, enbart för doften. Men den är inte ens förnimbar i dödamuslukten.

Migränhönor!

Ovanpå detta så ska ju även hästarna krångla till det. Hehe, men allt detta är ju världsligt och inget man ska hänga upp sig på. Men det gör jag ändå, tyvärr. Så, so long, så länge, nu ska jag ut och byta glödlampa i bilen, då den ena framlampan inte fungerar. Men det är kanske inte enbart glödlampan? Vem vet, kanske något annat tekniskt som lurar bakom och som kostar pengar, möjligheten finns... Åhh, bara en känsla i allt det andra tramset, där även den bärbara fasta telefonen precis nu bröt ihop och gav upp. Nä, nu går jag rätt in i bingen...

Tornesch

Måste bara skriva att Tornesch är något helt utöver det vanliga. Helt otroligt hur han hoppar. Med Malin Baryard på ryggen kan det inte bli annat än en njutning att se. Avkommor efter honom måste vara en härlig känsla att ha i sitt stall. Heja, heja detta ekipage!

Ungdomsbok igen:)

Så har jag läst ut den Augustnominerade boken "Svenhammeds journaler", av Zulmir Becevic. Visst är den en bra ungdomsroman som innehåller många ingredienser, som visar på hur en hel del ungdomar har det, oavsett ursprung. Den handlar om tre ungdomar som blir vänner och av olika anledningar far illa. Det är framförallt deras föräldrar som orsakar den bitvis miserabla tillvaro de lever i. Mest förbannad blir man över huvudpersonens far, som är periodare i att slå sina barn blodiga.

Det påminner en del om vissa litterära scener som förekommer i "Ondskan", en far som slår besinningslöst och en mor som är totalt apatisk till det som inträffar. De båda huvudpersonerna i dessa båda böcker gör upp genom att klå upp sina fäder, vilket ger ett budskap värt att diskutera. Men där tar väl jämförelsen slut mellan dessa båda verk, då "Ondskan" rent författarmässigt håller en annan klass.

Att "Svenhammeds journaler" blivit Augustnominerad förvånar lite, då det finns fler ungdomsböcker som håller samma nivå eller högre inom samma genre. Men oavsett, det är en bok många ungdomar kommer att gilla att läsa och det är ju det som är meningen. Skulle tro att den går hem hos både tjejer och killar.

Minne...

...lär Torgny Lindgrens senaste bok handla om och just "Minnen" är själva titeln. Han menar i en intervju ("Babel")att minnen inte är tillförlitliga. Må så vara, men mitt minne av hans bok "Hummelhonung" är för mig rätt tillförlitligt. För fy, så smutssnuskigt de båda gubbarna i historien lever. De har en underlig hatkärlek sinsemellan och bor ett stenkast från varandra ute i "ödebygden". En kvinna som hållit en föreläsning i trakten, där en av bröderna var och lyssnade, får övernatta hos samme broder. Hon blir insnöad och tvingas att stanna ett bra tag. För där ute går det inga plogbilar, så hon kan varken komma fram eller tillbaka. Men hon får istället följa dessa båda bröders nycker. Deras liv verkar ensligt och de är besatta av att den ene inte ska dö före den andre. I boken kommer även vissa snuskscener fram. Det starkaste minnet för mig, som får magen att vända sig flera varv, är när den ene gubben pillar sina varskorpor han har på kroppen och äter upp dem. Det är riktigt riktigt vidrigt.

   Om jag tyckte om boken? Nej, inte min typ av bok, men jag kommer ihåg den och reagerade på den. När den var utläst ville den etsa sig fast, men inte så man fick "good feelings" precis.

Tååårtan!

Kommer ni ihåg den. Gick på Tv när en annan växte upp. Var både rolig och prickade helt rätt, för att få äckelmagade att känna sig just äckelmagade (moi).

   Men nu till andra bagare, där allt är gott, gott och mums, mums. Rikligt tilltaget och helt underbart... Nu har detta anrika bageri, jag skriver om, blivit hovleverantör, i varje fall tillfälligt. Jajamensan, Här bakades tårtorna till kungafamiljens besök i Helsingborg i dagarna, som precis passerat. Det blev prinsesstårtor, så klart:), med lila marsipan. Låter finfint och man vet att deras prinsesstårtor, är precis så som  prinsesstårtor ska vara. GOOODA! Så kungafamiljen njöt nog i fulla drag, av att få smaka på en god och välgjord tårtbit. Grattis Thores alla superbagare! Spiss,spiss, som enstaka av er säger:D

Stor katastrof...

är det när dammsugaren går sönder på morgonen innan jobbet. Kom dit som ett rasande bi denna stressiga onsdagsmorgon. Det är två saker jag inte VILL klara mig utan, och det är tvättmaskinen och dammsugaren!!! Så det så, för här dammsugas det varje dag. Bor man på landet med hästar och barn, då behövs det, vare sig man vill eller ej! Om man inte gillar att gå omkring med sand mellan tårna eller vad det nu är som kommer med in. Kan bara säga att jag gillar inte att ha sand mellan tårna vare sig det är ute eller inne. Blä...

Ny dammsugare inhandlades under lunchen, som sagt, fanns inget alternativ. Vaddå vänta tills helgen??? Går inte, trallala!

Läroplan again and again and...

Läste igenom delar av den nya Läroplanen igår. Känns rätt bra att vissa saker är mer konkretiserade. Nu står det uttryckligen under ämnet "svenska" att eleverna bla ska skriva argumenterande etc. Det står även att de ska kunna "mixa" två genrer, tex skriva informativt och därefter argumentera kring det informativt skrivna. Litteraturhistoria både i Sverige och internationellt samt svensk språkhistoria ska finnas med. Nema problemas, kan inte bli bättre:)
Vi ska t om undervisa om våra nordiska grannländers samt våra minoritetsspråks historia (här blir det att plugga på lite mer, för mig själv alltså.)Äntligen! Att få det på pränt. Gött! Passar i varje fall mig perfekt, och naturligtvis eleverna:)
Men, hu, även om det känns bra, så är det mycket jobb som återstår, för oss, som jobbar i enlighet med Läroplanen, som börjar gälla hösten 2011. (Om jag fått rätt för mig). "Men de blir nock brao me de osså va tiden lider" (som di sä, här i Skåneland)

Tonårs så in i...(vassen)

"Ursäkta att man vill bli lite älskad" av Johanna Thydell, är en ungdomsbok ut i "personifierade" fingerspetsarna.
H-personen har en kompis, som alla älskar, som har en kille, som hon nästan bedrar. Kompisens kille blir trött på kompisen, tror han har chans på h-personen, kompisen blir ilsk, de blir ovänner. H-personen träffar,efter mycket ältande, han med stort H, upptäcker att hon inte är kär i honom när hon väl fått honom. Etc etc. Ja, ni fattar, saker de flesta av oss har gått igenom i unga år. Men den är väl läsvärd för tonåringar från åk8 och uppåt. Tror inte att de yngre har samma behållning och vuxna blir lätt lite uttråkade. Den ska absolut finnas i ett skolbibliotek (och övriga bibliotek med för den delen). Den fyller sin funktion, vi behöver sådana böcker till våra ungdomar, desperata eller inte!

Belgiskt

Man kunde verkligen tro att Hickstead hade vingar, hästen fullkomligt flög över alla hindren

Suveränt gjort av VM vinnaren Philippe Le Jeune, vilken kapacitet och 50 år är han. Var en fröjd att se honom rida dessa fantastiska hästar. Hickstead var den häst som gjorde fyra nollrundor med samtliga ryttare. Vilken häst, har sällan sett någon så svårriden. Snacka om egen vilja. Vilken tur för en sådan häst att ryttartalanger upptäckte den, för hos gemene man hade den väl blivit oridbar. Men det måste till mycket vilja och jävlaranama för att hoppa dessa kolossala hinder, med därtill kniviga avstånd. Allt detta besitter denna häst och lite till. Wow, är helimpad av dessa hästar och ryttare.

Ryttar VM

Helt otroligt, helt otroligt gånger några hundra. Rolf-Göran Bengtsson, du är helt helt fantastisk. Du rider som ingen annan. Det är en fröjd att se. Lotta Björe menar att du är en professor inom ditt gebit. Hon har så rätt, så rätt.
Så synd, i stora mått, att det blev ett pet i semifinal omg 2. Roffe skulle varit med i finalen, det hade varit en extra krydda, speciellt med tanke på att ryttarna byter hästar i finalen. Den mannen kan rida alla typer av hästar. När han var på gång i Sverige var det allmänna uttrycket att den killen kan få en parkbänk att hoppa. Och han gör det med stil, allt enligt, och även bättre än "skolboken". Och då snackar vi superduper svåra banor i detta VM. Stort, stort och åter stort. Inte bara det, hästarna ska även gå många rundor. Det kräver enorm kondis från både häst och ryttare.
Ahh, vi är många, många som är så frustrerade över detta lilla pet. Men nåväl, får väl hålla en tumme för de fyra som är i finalen. Kanske det blir Rodrigo vi håller på.

"Boktjuven"

Då var "Boktjuven" av Markus Zusak utläst. "En sällsam och vacker roman, berättad av den mörkaste av alla berättare-döden". Nja, vacker är väl inte det ord jag skulle vilja använda för att beskriva boken. Tycker den skildrar på ett ändå relativt enkelt sätt, misären som rådde under andra världskriget i Tyskland, mitt ibland den vanliga befolkningens vara eller icke vara. Den skapar känslor, men man känner hela tiden ett stort vemod när man läser, det är sorgligt och livet är allt annat än en dans på rosor. Detta trots att barn är barn oavsett situation(och det är både vackert och beundransvärt!).Det är smutsigt, matransonerna räcker inte för att mätta, rädslan ligger hela tiden på lur, då bombplanen drar förbi och  även träffar sina mål. Att det är självaste döden som berättar, gör historien något mer spektakulär, men det hade inte varit en alltför stor skillnad om det varit ett annat berättarperspektiv, dvs någon annan form av åskådare vid sidan om.
Tror inte att det blir klassuppsättning på den, det är den för lång för, men kanske några exemplar till "storläsarna", att alternera med vid skönlitterär läsning angående andra världskriget.

Orientering

Hehe, ge mig en karta och jag går vilse:) Orientering på Kullaberg och eleverna slår mig med häpnad. De kan ju läsa kartan. Själv är jag duktigt ointresserad, vilket leder till att jag kommer fel, så klart, och hamnade denna gång någonstans vid Håkull. Några kilometer ifrån anvisade platser. Men, tänk efter, det kunde ju kanske vara en elev som gått vilse där och den eleven skulle så klart bli jätteglad om jag dök upp. Eller hur? Men oavsett, jag fick ett fint foto, ifrån den så kallade "förlovningsplatsen". Man ser havet och kan även se en del av Danmark. Läckert! Var dock mindre läcker när jag fick springa (och då menar jag springa) x antal kilometer för att återigen vara på samma "bana" som eleverna. Kände desperationen komma krypande ett litet slag, då jag påminde mig själv om att jag dessutom hade ett möte att passa på skolan. Hade varit lite pinsamt om de andra lärarna fått hämta sin kollega.
   Nåväl, var rätt svettig, men lycklig då jag äntligen hörde elevernas tjut, då de trodde att de blev jagade av en tjur i kohagen. Kunde då gå in som "räddaren" i nöden och fullfölja mitt uppdrag. Såg en massa kor som lojt höjde på sina huvuden och inte ens orkade säga "mu", men sa tufft: "Följ mig, jag tar hand om tjuren" hehe.
  

Gött

Det är bara så underbart att kunna gå ut och gå i naturen. Tänk om vi hade haft lite mer skog kring gården, hade varit mums. I dessa natursköna omgivningar kan våra elever ha aktivitetsdagar. Det är gött, i stora mått:)

Höst

Så, nu börjar det bli höst. Det har blåst (hur mycket som helst) och även regnat. Träden börjar få alla möjliga vackra färger och det har varit lite råare i luften några dagar. Hoppas fortfarande på att hösten ska bli fin, med lite värme genom solen.
   Nu är det även mötenas tid om du är lärare, vilket innebär att du ska skriva och åter skriva och boka tider och åter boka tider.
   Läser även "Boktjuven" för att se om detta skulle kunna vara en bok för eleverna, då de jobbar med Andra Världskriget under årskurs nio. Har snart läst ut den, men är tveksam. Rapport kommer.

Teknikski...

Teknik ska underlätta, förenkla och skapa effektiva lösningar! Jaha, då kanske ni undrar varför det för tillfället är lite bildfattigt här på sidan. Jo, själva Blogspot har ändrat sin "infoga bilder" i verktygsfältet, förmodligen för att det ska fungera ännu bättre, men tydligen synkar det inte med mina bilder, för de går inte att lägga in:( Blir ruggigt sur och frustrerad. Satt en kväll i helgen och strulade lite med det, och blev argare och argare. Gav upp och skulle istället se ett program på Tv, med alla tusen fjärrkontroller som är till EN Tv. Naturligtvis hade barnen spelat något spel via Tv:n och det gick inte att få in en endaste kanal , Tv:n var svart eller blå. ÖRK. Fick visat för mig hur det skulle gå till, för fjärrkontrollen höll på att landa på icke önskvärt ställe, och det var att trycka lite här och lite där på den ena kontrollen och lite här och lite där på den andra kontrollen. Självklart och enkelt, eller hur??? Gav upp, vilket inte är likt mig och gick och satte mig för att försöka på den andra Tv:n, där allt började om. Behöver jag tillägga att jag inte är tålamodets kvinna?
   Veckan efter i skolan, skulle jag använda Smart-boarden som  vanligt och skulle dessutom se om den fungerade inför föräldramötet. Nähä, inget fungerade där heller, och alla sladdar var i... så strul och åter strul. Ibland känns det som om allt är skitteknik...

Så häftigt!!!

Det är bara så läckert att se hur bra det går för "gamla"elever. Sitter precis och ser på "Idol", ett program jag inte brukar se på. Men nu har jag suttit klistrad och ja, jippi, en före detta elev har precis fått ett Wild-Card och gått vidare. Så urhäftigt...man blir jätteglad. Superduperbra jobbat!!!!:)
   I tidningarna har man även kunnat läsa om en NHL spelare som varit hemma i krokarna under sommaren, då Lokaltidningen passade på att intervju. Han, också en före detting på skolan, är en stor idol bland våra nuvarande elever, liksom en Röglespelare, som jag håller alla tummarna för, ska komma tillbaka med besked, efter en fruktansvärd skada. Man får flashbacks från olika skolsituationer, där man hade dem som elever. Och man blir så stolt.
    Träffade även en fd elev, som var och hälsade på häromdagen, säger bara håll i hatten, för när hon bestämmer sig, då blir det drag i både "Idol" och andra musikaliska platser. Go for it...

Haha, synd det inte utgår provision till "gamla" kämpande lärare:) Nä, skämt åsido, detta är så otroligt kul att läsa om, titta på och följa! Så, ungdomar: Ge järnet, ni är suveräna!

Lite lärartankar

• Samhällsfaktorer

• Reformer

• Resurser

• Skolans inre arbete

Alla dessa ”teman” påverkar i högsta grad arbetet med att vara lärare. Det som är intressant att reflektera extra kring nu är resurser och reformer. Genom de nya reformerna tror jag att kravet på dokumentation kommer att bli ännu högre, vilket gör att man känner panik, eftersom man redan idag dokumenterar och skriver hur mycket som helst. Dokumentation är viktigt, men ibland känns det som om den biten håller på att äta upp själva undervisningen, dvs planeringstid och efterarbetstiden. Vi är många som är glada att vi har några år på nacken och därför är någorlunda säkra i vår undervisningssituation, då arbetsbördan blir tyngre och tyngre. Det viktiga är att all dokumentation inte enbart blir dokumentation, utan resulterar i handling.

Något som även ökat är, eller om det är så att vi blivit bättre på att diagnostisera, ”bokstavsbarnen”, vilket gör att resursbehovet även ökat där. Kravet på teknisk utrustning har blivit större och därmed insikten i hur man använder sådan. Angående resurser behövs det även mycket runtomkring själva undervisningssituationen, dvs under raster, för att på så sätt skapa trygghet. Förr fanns det ”skolvärdinnor”, öppna fritidsgårdar dagtid, något som försvunnit idag. Varvid allt rastvaktsbehov läggs på alla lärarna.

Problemet man ständigt brottas med är när man får stora klasser med många elever som har svårigheter inom många ämnen. Hur löser man det, då det dessutom finns några extremt begåvade som också behöver individuell undervisning? Fler och fler elever visar sig behöva en ”one to one” situation för att kunna hålla koncentrationen och få den förståelse som behövs. I ens iver att verkligen tillgodose allas behov känns det som man emellanåt håller på att gå under. För man vill att alla ska lyckas efter sina egna förutsättningar.

Jag tror att de flesta skolor brottas med känslan av att vara för få vuxna och att man försöker hitta alla möjliga lösningar för att omfördela resurstid. Det går till en viss gräns. Sedan är det kommunen och dess representanter som måste få upp ögonen, om de vill fortsätta vara en kommun i framkant inom skolans område, och kunna slå sig för bröstet vid storföreläsningar.

De reformer som vi står inför är lite svårt att uttala sig om, mer än att det känns bra att betygsskalan kommer att innehålla fler steg, G-skalan har varit alldeles för bred. Att målen sedan verkar fördjupas och det antyds att betyg A kommer att vara tuffare att nå än dagens MVG, återstår att diskutera. Funderingarna ligger mer på hur det blir att sätta betyg redan i åk 6. Ska samma mål användas som för år nio eller hur kommer det att se ut och hur kommer det att tacklas? Det kommer vi förmodligen få svar på eller som mer brukligt är, hitta egna lösningar på.

Att ha en god kontakt med hemmet är en stor förutsättning för att lyckas. Tyvärr har inte alla elever en hemsituation där hemmet klarar av att backa upp vid olika former av svårigheter. I vissa av dessa fall behöver föräldrarna lika mycket vägledning som barnet, vilket inte kan vara en lärares uppgift, att även här fungera psykolog.

Oavstående är faktorer som kommer att påverka elevernas resultat. Men lärarna kan behöva mer stöd i det de utför och ska utföra, för en väl fungerande lärare ger ofta också ett väl fungerande resultat för elever och skola. Precis som uttrycket ”en glad mamma ger glada barn”.

Så några ytterligare självklarheter i all undervisning, planering och dokumentation borde vara för lärarnas del; en egen bärbar dator, en ”jobbmobil” och fler vuxna i skolan. Då börjar vi närma oss förutsättningarna som finns i näringslivet.

Sist men inte minst. Vi är många som brinner för yrket och det gäller att tänka till innan alltför många bränner sig.

Venus och mars

Qvinnor och män. Lika eller olika? Haha, behövs det inget svar på, för det är redan givet:). Tävlingen där jag skulle byggt i helgen blev inställd. Riktigt skönt, faktiskt. Är lite lätt stressad just nu, mycket överallt. Så, bra, bara att ta tag i husbestyren och få lite gjort. Sagt och gjort, kavlar upp ärmarna, bokstavligen, och börjar göra en paj till alla kilo köttfärs från Citygross, sedan morgonen blivit extra tidig i stallet, då mannen skulle iväg på fotbollskurs. Just när jag står där med en maskintvätt med sänglakan som surrar nere i "tvättstugan", ätandes min frukost, medan jag rör om då och då i en jättegryta med köttfärs och dammsugaren tigger om uppmärksamhet, öppnas dörren. In stiger mannen tillsammans med barnens morbror.

Ajajdå, fotbollskursen blev inställd. De var tvungna att vara nio stycken, men var bara sju, så representanten från förbundet stack igen. Vilken flexibilitet, undras om han var man?:) Hur som helst så hör jag morbror mumla, att det inte var särskilt smart av mannen att komma hem och byta om... "Vadå byta om", undrar jag. "Jo, när jag nu har fått en ledig dag, så tänkte jag åka iväg till Familia och Väla och bara titta lite"! Vadå ledig dag???? Fick jag med en ledig dag när tävlingsbanbyggeriet blev inställt? Tja, ledig, förvisso, men liiite att göra ändå. Morbrorn ser att det börjar ryka och inte från köttfärsen på spisen, så han kontrar och kommer till försvar, att de andra (läs gubbarna) var inte bättre. En av gubbarna ville inte följa med till svärfar,så han satt kvar en hel halvtimme och väntade tills han visste att frugan lämnat hemmet. Då kunde han åka hem och se på fotboll resten av dagen. Funderar på hur de visste att han satt kvar en hel halvtimme? Nåja, iväg far de, som Blixten Mcqueen.

Så det är väl bara att stampa vidare, är även några rabatter som behöver "attention"... På återseende alla planetdiggare!:)

Sölkorvar

Kul läge för 28:an, eller?

Är det så att medelsvensken är extremt långsam i trafiken??? Jojo, jag är en fartdåre och det är absolut inte bra, verkligen inte,  men därifrån till att använda en halvmil till att komma upp i nittio ifrån sjuttio, är väl ändå irriterande? Eller de bilister som konsekvent håller sjuttio, oavsett om de kör på femtioväg eller nittioväg, ÖRK. De är också farliga, eller??? Eller de som tar en halv dag på sig att svänga. Bromsa, bromsa, fundera, stanna till, svänga. Ja, det gör i varje fall mig tokig.  För att inte tala om de som slänger sig ut framför en, bara för att sedan tuffa på, som om de var ute på en liten skogspromenad och studerade fridlysta grodor eller liknande. Funderat på att ta cykeln istället???

Vad månne komma

Japp och filibank. Nu är valet över, men debatterna fortskrider. Ibland intressanta att ta del av, ibland rent tjatiga. Det har varit ett spännande val att följa. Tänk vilka retoriker de flesta partiledare är, dock inte alla!  Tycker det är så roligt att se hur de kan argumentera och vrida på frågorna och ge ett svar, som inte alla gånger är helt relevant till den ställda frågan.

Nu är funderingarna många på vad som kommer att hända inom skolans område. Debatterna har ju verkligen gått varma kring skolfrågorna. Så nu väntar man på besked. Ska vi sätta betyg från åk 6? Förmodligen. Kommer den nya betygsskalan att se ut som de vi fått se på "prov"? Återstår att se. Hur detaljerade kommer målkriterierna att verkligen bli när det gäller respektive årskurs? Kommer samma betygsskala med mål och kriterier vara tydlig nog för att appliceras på elever från åk 6 till åk 9? Man sitter med många frågor nu, men det är väl bara att ta det lugnt, för besked lär komma. Puh, men lite stressad känner man sig, då kontrollbehovet står och knackar en i ryggen.

Vän

Today I'm wearing " a little Esprit something round my neck", and I just want to say Thank You Mrs LJ, for giving me this pleasure.

Det är fantastiskt med fantastiska vänner. Tänk att helt apropå få en Esprit sjal att slänga runt nacken, som är snygg och bekväm, neddimpande i brevlådan tillsammans med ett egengjort, på professionell nivå, kort. Det bringar glädje. Detta är något jag själv är så dålig på. Jag har alltid många idéer om vad jag skulle kunna skicka till vänner, som bor en bit härifrån. Men steget från idé till handling är oftast långt, då det alltid är saker som kommer emellan. Önskar jag själv kunde vara lite mer åt det hållet, dvs kunna överraska i den ibland gråa vardagen.

Det finns inget som en god vän, förutom en god vän med choklad...och Espritsjalar:)

Hujhuj

Så var det då dags. Dags att bygga för ponnyallsvenskan div 2. Vojnevojne, vad månne bli av detta? Är nerver, kanske dåligt väder (utebana), och andra diverse mänskliga faktorer som kommer att avgöra dagen. Japp, säger inte mer... Jo, hoppas solen vill komma fram, utan denna storm som man blir knäpp i huvudet av.

Flugfritt var det här, ja...

Så det är alltså valalternativet, antingen asvarmt, med flugor och lite mer flugor, eller full storm med ösregn?! Haha, med full storm och ösregn ska, och då menar jag, ska, det vara flugfritt, men de små fäna, har inte förstått att sommaren är slut. Kom in dyngsur och såg två flugor inne i huset, förmodligen bajsande på min blankpolerade diskbänk. Vad annars??? Tänk om de muterar sig och lär sig leva lika aktivt under vintern. Nej, hjälp, är ju en smärre skräcksituation. Att slå sönder dem, men en "sönderfrösen" flugsmäck, örk, blörk!

Spel

Ibland undrar jag vilken betydelse dataspel har för inlärning av engelska. Själv spelar jag aldrig, tycker det är tråkigt och slöseri med tid. Varför funderar jag på detta då? Jo, det blir tydligare för varje år ,som man kör de nationella proven i engelska med eleverna. Då helt plötsligt händer det, några, och då är det framförallt killarna, överraskar vid läs- och hördelarna. Från att ha hängt med under lektionerna, utan att göra allt enligt "duktiga flickors" krav, samt naturligtvis lärarens målsättning, med tanke på läxläsning, presentationer, olika uppgifter, uppsatser etc, slår de plötsligt till på just dessa två delar på de nationella och presterar riktigt bra.

Man blir ju väldigt nyfiken på hur detta går till, och när man frågar hur de kommer i kontakt med engelskan utanför skolan, så är svaret: spelar spel, är med i spel där själva spelplanen är internationell och språket är engelska. Även viss tid tillbringas framför filmer på engelska utan text, men det är spelen som dominerar.

Snacka om att man blir kluven. Det är givetvis jättekul att resultaten blir bra. Men som vuxen tycker man de flesta gånger att detta med dataspel inte är speciellt nyttigt och man bör tidsbegränsa spelandet rejält. Att begränsa tiden tycker jag är självklart, för det finns annat man bör göra; komma ut, få frisk luft och röra på sig, men att spelen kommer upp varje gång man ställer frågan är genomgående och enligt egen statistik genom de senaste åren, är det 99% pojkar och 1% flickor, av de jag frågat, som svarar på nästan exakt samma sätt: "Vi spelar dataspel".

Hörru, eleverna tycker du ska "chilla"!

Det får mig att tänka vidare på själva undervisningen och anpassningen av de nationella i just engelska, för de har sett likadana ut de senaste åren, trots att ungdomarna har en helt annan input beträffande engelskan idag, jämfört med vad de hade för endast några år sedan.

Yr i mössan!

Måndag morgon. Upp tidigt, kvart över fem, mörkt i stallet, skynda, skynda, ska ju till läkaren direkt på morgonen. Höll på att glömma, men kom ihåg i sista stund. Har redan förberett jobbet, ska komma senare. Tänker att nu gäller det att ta fram alla symptom, så de blir synliga, så att läkaren tror på det man säger:) Det är inte var dag man springer hos doktorn, bara när det verkligen, verkligen behövs. Barnen är man mer noga med, så klart.

Ljushuvud!:)

Kommer in, ställer mig i kö, varvid en vänlig man upplyser mig om att han inte står i kö. Jag traskar framåt och blir bryskt, rent verbalt, tillrättavisad av en äldre herre = gubbe, i detta fall. Han står minsann i kö, varvid en tant tar hans parti. Varför då??? Jag har varken sagt något eller försökt göra något. Däremot står tantens man inne på expeditionen och tar tid, massor av tid! Blir stressad och är nu rejält uppretad, och jag som granskat hur politiken ser ut för de äldre, så man röstar så de får det bra. Bah, blir plötsligt mindre intressant. Känner hur det hettar i kinderna, f-n, måste tillbaka till jobbet. Äntligen min tur. Går in och upplyser receptionisten att jag fått tid kl. 8.00 prick, för besök hos läkare. Hon hittar inte tiden eller bokningen. Argghh, typiskt. Får mitt personnummer, går in på datorn. "Aha, det är nästa måndag du ska vara här, 07.50".

Men vad bra!!:(

Ungdomsbok

Precis plöjt "Tänk om det där är jag" av Johanna Lindbäck. En skön ungdomsbok, som handlar om känslor, kärlek, ja det vanliga. Tror många tonåringar kan gilla den, speciellt tjejer. Handlar om en tjej som levt mer eller mindre som en skugga på sin förra skola. Familjen flyttar till Umeå, där hon stiftar nya bekantskaper, med den insikten att hon själv måste bjuda till, trots att hon blivit ordentligt bränd av sina forna klasskamrater.Hon gör en tuff inre resa, där hon successivt börjar lita på jämnåriga kamrater igen.

En trevlig bok för ungdomar.

Biljard!

Har aldrig tyckt att biljard varit vare sig roligt att spela eller att titta på. För oavsett taktik, så lyckas bollen alltid studsa ut från själva spelplanen, eller vad den kallas för. Men, hör och häpna, upptäckte igår, att biljard kan vara nog så kul, om man skulle råka ha lite bollsinne, vill säga.

Vi hade förmånen att få ha Tom Eksell, flerfaldig mästare i diverse stora mästerskap, i just biljard, på besök i skolan. Han visade lite trix. Jösses, o Göta Petter... Vilken talang. Vet inte allt han gjorde. Men han la bla upp bollarna på olika sätt och pekade i vilket hål varje boll skulle gå. Sen "tjongade" han iväg bollen och fick genom ett slag, i alla, i detta fall, fyra bollarna. Han kunde få bollen, man slår med, att göra en cirkel runt en annan boll. Han fick den att gå, studsa etc vart han ville, genom att slå på olika ställen på bollen. Både elever och lärare var mäkta imponerade. T. om de som själva spelade lite biljard blev "helimpade". För mig liknade det rena trolleriet.

Vill ingen ha min autograf? The queen?

Eleverna passade så klart på att få hans autograf, i sitt svenskblock! Och jag passade så klart på att erbjuda dem även min, men den var inte så spännande, tydligen:)Fast jag upplyste dem om att de kanske ändå skulle ha en signatur, för man vet ju aldrig när kändisskapet slår till, höhö! En liten snäll åk sexa kom fram och mumlade att "du kan få skriva i mitt block". Riktigt gulligt!!:):)Haha (dålig lärarhumor, igen)

Som vanligt...

Kanske jag ska börja stå still när jag fotar med mobilen, så slipper allt bli suddigt!!:)

Solen på väg upp

Dimman ligger tät

Härliga tidiga morgnar

Valet!

Oj, oj oj vad många debatter som sänds uti Tv rutan, med tanke på valet. Så klart, är det valtider så är det och inget val utan debatt, vilket är ganska självklart. Igår var det återigen en skoldebatt som var på tapeten. Tänkte först att NEJ jag ska inte titta, blir bara irriterad, men kunde inte låta bli. Och blev mycket riktigt irriterad. Ibland skulle man vilja hoppa in i Tv-rutan och ryta till, men fatta då, förstå hur fel ni har. Grrr. Ibland höll man med.

Men, åhh, vad alla anser sig ha rätt att veta bäst och tycka när det gäller jobbet inom skolan. Klart man ska tycka, men det känns som om detta område är högladdat. Något som slog mig i själva debatten, var att av de människor, som intervjuades och visades för partiledarna på storskärm, var ingen lärare!!! Däremot intervjuades mer eller mindre kända Tv-profiler, tex Dogge Doggelito. Varför? För att få lite underhållning kring debatten angående vårt yrke?

Känns jobbigt när det som emellanåt debatteras angående skolan inte är helt proffessionellt underbyggt och inte alltid verklighetsförankrat. Då vill jag sjunga som Magnus Uggla "Jag mår illa".

Mål o mål

Det är många som vill, vill och vill. Det är regering o riksdag som har åsikter och planer på hur en korrekt måluppfyllelse ska se ut i de olika ämnena. Det är kommunens centrala chefer i utbildningsnämnder o dylikt, som har sina visioner kring vad som är finfint rent statistiskt och det är vi, hör och häpna, rektorer,lärare och elever som ska nå dit.

Höga resultat som varje år stiger, det är en bra skola det, eller??? För det är det som massmedia fokuserar på i varje fall. Nu tillhör jag en skola med bra resultat, som så klart ska bli ännu bättre:). Men,  i en förmodligen bitvis hetsig diskussion, så borde väl mer fokus läggas på hur väl skolorna lyckas med den sociala biten, hur många elever som "räddas", hur mycket engagemang det finns även socialt för den enskilda individen. Allt detta står också i Läroplanen, och är grundpelare som måste fungera för att det ska finnas utrymme och ork för inlärning! Men de som läser och synar de mediala medlen och inte har samma insikt, får de rätt bild av hur väl en skola jobbar genom den statistik som visas i våra dagstidningar? Tycker det är värt att ta sig en funderare över.

Bara måste

Haha, har precis varit och avlyssnat en högst intressant diskussion några grabbs emellan. De började helt lätt ventilera hängets vara eller icke vara, och som brukligt är, då begreppet underkläder kommer in i en manlig diskussion har den en tendens att vippa över på det motsatta könet. Mycket riktigt, så även i detta fall. Verkar alltid vara mycket intressant med begreppet "the less..". Kände att jag borde tillföra något i denna diskussion apropå vad som är läckert eller inte. Så rent krasst: hur läckert kan det vara med två stora cellulitklumpar på varsin sida om ett snöre? Den manliga delen av sällskapet tystnade ganska abrupt och tittade mycket frågande på mig.

Ahh, gäller att smida medan järnet är varmt, tänkte jag, så sagt och gjort. Jag började berätta om en episod som utspelade sig efter ett gympapass med några tjejkompisar, ute i omklädningsrummet. Jag hade då fått ett tiopack underkläder från min mormor! som hon köpt på extrapris på Börjes. Kan säga att de bestod av mer än en tråd, de var mer som massor av trådar tätt tätt ihoppackade, liksom bildande ett stort ogenomskinligt nät (här började de manliga omedvetet rynka på näsan:)). När mina tjejkompisar kom ut från duschen, hade jag en surpris (här fick jag full uppmärksamhet av det manliga släktet). Kan utan överdrift säga att dessa "byxor" var lätt töjbara, så jag hade utan större möda, efter det att de kommit på, kunnat dra dem upp över huvudet. Så där satt jag i ett paket, ett gigantiskt underklädespaket a la Börjes när tjejerna kom ut. Göta Petter vad vi skrattade!!

Det gjorde inte männen i sällskapet. En av dem tackade för kaffet. Hahaha vad det är kul när man kan tillföra något i en diskussion, skrattar fortfarande. "Guys, you have to live in the reality":D

Huliga...

men, nej, det är jag ju inte, alltså huliganmorsa på fotbollsmatcher. Blir bara engagerad och applåderar när killarna gör mål (för vårt lag, så klart), hejar, lite försiktigt fram dem när de närmar sig målet. Tja, det ska man väl göra, som engagerad förälder? Men så kan det hända saker ute på planen, när ens egna små är på väg mot, just det, målet. En från andra laget, drar min gosse i tröjan när han ska göra mål, varvid min gosse skakar lite på sig, så motspelaren faller i marken. Ja, så kan det gå, man får inte dra i tröjor, ajabaja, hmm:)

Då, då förstår ni, reser sig morsan till den som fallit till marken och tycker att nu får det vara nog. Jag känner hur mina ögon blir klotrunda och hur mina läppar formulerar: "Jaha du, är det på detta vis, så kom igen då. Ta av dig solbrillorna, så ska vi göra upp". Puh, vid min sida står en lagkamrats mamma och frågar lite urskuldande: "Ursäkta jag var så inne i matchen, men tänkte du säga något?" Ehh, skönt att hjärnan lärt sig att inte få ut vissa artikulationer ur munnen, i vissa lägen. Drar en suck av lättnad och ger "motståndarmamman" ett brett leende.

Tralala

Krispigt

Mmmm, och jag tänker inte på choklad (jo, det gör jag ju alltid förstås, hmm), jag tänker på vilka underbara dagar det har varit, rent vädermässigt, den här veckan! Krispiga morgnar, lite kyligt, så man måste ha en extra tröja ute i stallet vid utsläpp och mockning. Sedan kommer solen fram och det är en temperatur som gör att man söker sig till solen och inte ifrån den. Det är så himla gött!!!!

Ett bra väder underlättar när andra saker är svåra i livets olika skeenden. Det lät snusförnuftigt det, höhö, men ack så sant, så sant, så låt oss ha sol och svalt några veckor till. Behöver det...i massor.

Ensam är stark?

Det tror jag inte, inte i längden i varje fall. Vi är i grunden flockdjur och behöver mänsklig kontakt för att må bra. Blir lite fundersam efter att ha läst ungdomsromanen "Jag finns". Nämnde den häromdagen, angående den avskyvärda mobbing som förekommer i den och som enligt källor ska vara självupplevd. Huvudpersonen kommer till sist fram till den insikten, efter möten med diverse vuxna, kuratorer, BUP etc, att hon måste reda ut detta själv om hon ska kunna gå vidare och helt enkelt fortsätta leva. Hon löser det genom att agera helt själv och ge igen på förövaren. Hon möter våld med våld.
  
Detta är precis vad som händer i även "Ondskan" som mina åk 8:or läser just nu. Även den historien ska vara självupplevd i mångt och mycket och även här räddas huvudpersonen av sin egen självbevarelsedrift, att till slut möta våld med våld. Är det så trist på många håll, att ungdomarna får ta saken i egna händer och tillämpa regeln "Öga för öga, tand för tand"? Hur långt har vi då kommit i vårt samhälle, eller är jag enbart pessimistisk? Är dessa två historier rena undantagen? Jag hoppas verkligen det, eller är jag naiv och blåögd om jag vill tro det?`Oavsett så har vi ett superviktigt uppdrag vi vuxna, inom skolans värld eller inte, att fortsätta bekämpa denna ondskefulla mobbing som finns och mer än pyr lite överallt, inte minst hos oss själva...

Näää!

Har precis läst den omtalade "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson. Den var mycket riktigt bitvis full av undertryckt humor. Man började skratta, men samtidigt fastnade skrattet lite i halsen när man såg nästa scen framför sig. Tänker bl a på (för er som läst boken)när elefanten lydigt satte sig på plats, intet ont anande att det låg en illa tilltygad person därunder.

Den är riktigt underfundig, då man tillsammans med Allan får göra en tidsresa på närmre hundra år och på vägen möter diverse världskända historiska personer. Ett roligt och spännande författarperspektiv. Väl värd att läsa.

Satte därefter i gång med "Matilda" av Roal Dahl, vilken några av mina elever i engelska ska läsa. Även detta en bok med mycket humor, men med en högst allvarlig underton. Man ler tillsammans med flickan och man skrattar åt författarens skildringar av både föräldrarna och den elaka rektorn Mrs Trunchbull. Samtidigt blir man lätt upprörd som vuxen av att läsa denna ungdomsbok, för de facto, det finns barn med liknande förhållanden, dvs föräldrar som helt struntar i dem. De får lita till sin egen förmåga, vilket även Matilda gör, som är enormt överbegåvad och besitter fantastiska egenskaper, som även kan bli kusliga. Ska bli spännande att se hur eleverna uppfattar boken, dvs humor och fantasi kontra en verklig aspekt.

Nu är det då dags att plöja några relativt nyinkomna ungdomsböcker (för mig i varje fall). Har börjat med "Jag finns" av Maja-Maria Henriksson. Klarar knappt av att läsa den. Den skildrar en mobbing som är så grov och kränkande så hela innanmätet vänds upp och ner när man läser. Dessutom lär den bygga på författarens egna uppväxt. Hur hemskt som helst och som vanligt skildras skolan som en enda stor nördklump. Lärarna gör ingenting utan blundar allt vad de orkar. De vågar inte konfrontera eller diskutera. Lika illa ställt är det med tösens mamma. Jösses, blir hur upprörd som helst när jag läser den. Måtte den ha ett hyfsat slut och måtte det inte finnas kvar en enda skola i detta land, där sådan här mobbing går obemärkt förbi. Ja, återstår att se hur den slutar. Fy sjutton, säger jag. Fy sjutton, vad hemsk den är!

Lite goa bilder att kika på.

Lite vackra sensommarbilder. Nu har det varit ljuvligt väder i några dagar. Svalt, soligt med en lätt bris. Wonderful!