Lite lärartankar

• Samhällsfaktorer

• Reformer

• Resurser

• Skolans inre arbete

Alla dessa ”teman” påverkar i högsta grad arbetet med att vara lärare. Det som är intressant att reflektera extra kring nu är resurser och reformer. Genom de nya reformerna tror jag att kravet på dokumentation kommer att bli ännu högre, vilket gör att man känner panik, eftersom man redan idag dokumenterar och skriver hur mycket som helst. Dokumentation är viktigt, men ibland känns det som om den biten håller på att äta upp själva undervisningen, dvs planeringstid och efterarbetstiden. Vi är många som är glada att vi har några år på nacken och därför är någorlunda säkra i vår undervisningssituation, då arbetsbördan blir tyngre och tyngre. Det viktiga är att all dokumentation inte enbart blir dokumentation, utan resulterar i handling.

Något som även ökat är, eller om det är så att vi blivit bättre på att diagnostisera, ”bokstavsbarnen”, vilket gör att resursbehovet även ökat där. Kravet på teknisk utrustning har blivit större och därmed insikten i hur man använder sådan. Angående resurser behövs det även mycket runtomkring själva undervisningssituationen, dvs under raster, för att på så sätt skapa trygghet. Förr fanns det ”skolvärdinnor”, öppna fritidsgårdar dagtid, något som försvunnit idag. Varvid allt rastvaktsbehov läggs på alla lärarna.

Problemet man ständigt brottas med är när man får stora klasser med många elever som har svårigheter inom många ämnen. Hur löser man det, då det dessutom finns några extremt begåvade som också behöver individuell undervisning? Fler och fler elever visar sig behöva en ”one to one” situation för att kunna hålla koncentrationen och få den förståelse som behövs. I ens iver att verkligen tillgodose allas behov känns det som man emellanåt håller på att gå under. För man vill att alla ska lyckas efter sina egna förutsättningar.

Jag tror att de flesta skolor brottas med känslan av att vara för få vuxna och att man försöker hitta alla möjliga lösningar för att omfördela resurstid. Det går till en viss gräns. Sedan är det kommunen och dess representanter som måste få upp ögonen, om de vill fortsätta vara en kommun i framkant inom skolans område, och kunna slå sig för bröstet vid storföreläsningar.

De reformer som vi står inför är lite svårt att uttala sig om, mer än att det känns bra att betygsskalan kommer att innehålla fler steg, G-skalan har varit alldeles för bred. Att målen sedan verkar fördjupas och det antyds att betyg A kommer att vara tuffare att nå än dagens MVG, återstår att diskutera. Funderingarna ligger mer på hur det blir att sätta betyg redan i åk 6. Ska samma mål användas som för år nio eller hur kommer det att se ut och hur kommer det att tacklas? Det kommer vi förmodligen få svar på eller som mer brukligt är, hitta egna lösningar på.

Att ha en god kontakt med hemmet är en stor förutsättning för att lyckas. Tyvärr har inte alla elever en hemsituation där hemmet klarar av att backa upp vid olika former av svårigheter. I vissa av dessa fall behöver föräldrarna lika mycket vägledning som barnet, vilket inte kan vara en lärares uppgift, att även här fungera psykolog.

Oavstående är faktorer som kommer att påverka elevernas resultat. Men lärarna kan behöva mer stöd i det de utför och ska utföra, för en väl fungerande lärare ger ofta också ett väl fungerande resultat för elever och skola. Precis som uttrycket ”en glad mamma ger glada barn”.

Så några ytterligare självklarheter i all undervisning, planering och dokumentation borde vara för lärarnas del; en egen bärbar dator, en ”jobbmobil” och fler vuxna i skolan. Då börjar vi närma oss förutsättningarna som finns i näringslivet.

Sist men inte minst. Vi är många som brinner för yrket och det gäller att tänka till innan alltför många bränner sig.