Snö

Ja, vad ska man säga? Redan snö i Skåne. Inte helt normalt. Speciellt jobbigt då skåningar inte är vana vid allt detta vita som yr vilt i vinden som ständigt håller sig ajour! Vägarna blir duktigt farliga, vilket inte alla barn fattar då de leker snöbollskrig överallt utom där de ska vara. Det är såå kul att vara rastvakt åt åk 7-9. Haha, skrattar i brallan.

Nåja, det finns enstaka fördelar också. Det blir ljusare vilket piggar upp, men måste det vara så förbenat kallt? Arghh, vattnet i stallet mår inte toppen, är lite tidigt att börja med allt asande! Ugghha. Och att brodda är ju pricken över i:et, speciellt när gänghålen har frusit. Great, wintertime, say no more!

Strinbergs Stjärna

Har precis läst ut denna omtalade bok, där författaren bla fick 10 miljoner i förskottsbetalning. Vet ärligt talat inte riktigt vad jag tyckte om den. Den var skriven i Dan Brown anda enligt eget tycke, men spänningen höll inte samma nivå. Det var också något tvetydigt vad som var historiskt riktigt och vad som var ren fiktion, nåja, vissa saker var naturligtvis uppenbara.

Klart den var läsvärd, men det är ju som så att man förväntar sig mycket och lite till av en bok som blivit så omtalad. Men för den som är intresserad av symbolik, och underjordiska hål, som man tror går ner till underjorden, där man kan träffa de från andra sidan, så är boken ett måste. För här finns symboliken och tron på gamla uråldriga legender. Men det är något som saknas, och jag kan inte direkt sätta fingret på det.

Spike

"Kärleken är vårt livs största glädje och vårt livs största sorg." Franskt ordspråk
"Jag har levt av kärlek, alltså har jag levt av tårar." Marceline Desbordes-Valmore

Dessa både citat är så sanna, så sanna. Den som älskat och förlorat, tror aldrig den kan älska igen. Men det är fel, även om det är så oerhört svårt att förstå när man som mest lever av tårar. Att man blir starkare av det, tror jag inte ett dugg på, men man lär sig leva med att en del av ens hjärta alltid kommer att vara upptaget.

Även kärleken till djur är stor. Det vet alla som umgås med sin hund, katt, häst eller annan vän, dagligen. Det är en annan kärlek, men kärleken är mångtydig. Att förlora ett djur man håller av, är nog så tufft, även om sorgen inte blir fullt lika maktlös och kompromisslös, som då man förlorar en nära anhörig, vilket är det värsta som finns. Ändå blir hjärtat tyngt när man tvingas ta bort en fyrbent livskamrat, som till på köpet knappt har fått påbörja livets bana. Man tappar sig själv och vill så gärna förklara för den som har funnit tillit hos en, som alltid finns där, som är villkorslös i sin kärlek tillbaka, att man är så ledsen, så oerhört ledsen för att det som sker, måste ske. Saknaden blir så stor, så jobbig, hjärtat vill brista och tårarna fyller tiden.

Tack för den korta tid vi fick tillsammans. Det blir svårt att möta en tom box och svårt att hitta någon som kan fylla det tomrummet. Din kärlek till mig var villkorslös, min kärlek till dig var stor!

Vad var det jag sa

Hehe, tvångströjan på. Det gick inte att byta lampan på bilen. Den måste bytas på verkstad. Inte ballt alls att köra omkring med en lampa. Fick även ut Anticimex idag, dödmuslukten tär på psyket, men de hade inget doftmedel, men däremot kom nytt gift ut, där de äckliga råttorna kan tänkas vara.

   Var för övrigt och byggde på ett toppenställe i helgen, där allt brukar vara helt suveränt skött. Nu hade något hänt med underlaget, som ingen kunde ha anat. Det släppte på enstaka ställen , så några ponnyer tappade fästet innan vi fick ordning på underlaget. Var bara att stänga banan och "superharva". Inte med i min tidsberäkning. När vi väl kom igång igen hade vi nästa fadäs, lyset på framhoppningen gick, dvs det blev "rätt" mörkt därinne. Även all ström till kafeterian försvann. När centralskåpet skulle öppnas fattades nyckeln till skåpet. Tur att gubbarna är händiga, de lyckades få upp skåpeländet, men tävlingen stod stilla. Ut med hinder i den stora paddocken och öppna alla dörrar till framhoppningen för att få in lite ljus. Ingen propp var sönder! Så vad göra, jo, återigen handlingskraftiga gubbar. De hade någon slags penna som de petade på propparna med. Det visade sig att en var trasig.När väl ljuset var tillbaka, kom nästa sak. Ett nytt dataprogram kastade om alla starter vid en klass som var sammanslagen, så ingenting stämde för domaren. Så det var att skriva om allt manuellt i datorn. Tur igen att folket i sekretariatet är mycket kunniga. Ovanpå det så la datorn i sekretariatet av en stund.

En liten ros till alla superduktiga funktionärer etc som inte gav upp utan fortsatte kämpa!

Var lätt svettig vid det laget, för som banbyggare får du svara på många frågor och du känner ett stort ansvar för att banan ska fungera. Vi är kända på denna klubb för att vara snabba, samt att allt brukar klaffa. Vi är bortskämda,  vi banbyggare, som bygger på detta ställe. Men efter alla år , då allt fungerat perfekt, så fick vi allt denna helg. Men tävlingen genomfördes och banorna fick beröm.  Måste säga att jag sällan blivit så glad över berömmet över mina banor, det var såå välkommet. Tack allihop!:)