Lite smågalet, egentligen...eller

Vi fejar och står i inför jul. Nu har vi haft snö i ett par veckor, vilket är ovanligt här nere i Skåneland. Julpyntet har åkt fram och julmusik har börjat strömma ut ur etern. Idag töade det mesta av hela snöeländet bort, och plötsligt kom den där känslan, att uupss, nu ska det bli vår, gött, gött. Men just det, julafton har ju inte varit ännu, så att börja feja undan julstöket är inte att tala om, nej , nej, utan det är bara att feja vidare och när allt är glänsande rent (vilket allt aldrig kan bli:(), så asar man in en stor gran, med alla kryp som är bosatta i stam och barr.

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma...endast tomten är vaken

Men, jag skulle aldrig få för mig att inte ha gran, det är ett måste, utan den ingen jul och nu finns det sorter som inte barrar ihjäl sig. Bra, bra. Men logiken i att asa in ett barrträd, ähhh, den ska man glömma. Två veckor kvar till jul. Puh!

Bilder från Revet innan det började töa

Rent bra!:)

Jojomensan, stalltomten vet vad man vill ha. Stod en Maxikasse i en av boxarna förra helgen , då man återigen fyllde 28 (bra ålder det). Stalltomten tog fram den och i den fanns diverse godsaker. JIF kök för professionals är outstanding. Den tar det mesta. Skärbrädan blev bländande ren. Såpan åkte direkt in i stallet tillsammans med svampar. Nu är det bara att vänta på att vatteneländet tinar så man kan börja skura lite där. Ajax-och såplukt håller i si sådär 30 sekunder i övrig stallukt. Höhö (nu var jag rolig va?:)), men det är alltid något.

Stalltomten vet vad som får bonnmoran att dra på smilbanden:)

En kollega trodde att jag älskade att städa: fel, fel, fel, det är astråkigt. Men jag fullkomligt älskar när det luktar gott och är rent här hemma. Men jag verkar rätt ensam om det...Fast det är jag som bestämmer,  så när det ska vara rent, så ska det vara rent, oavsett protester om nödvändigheten i det hela, så det så...

Klumpig?

Dessa morgnar, arghh. Stressigt och jäktigt. Man lever precis på marginalen för att hinna till jobbet. Då får inget oförutsett hända. Trodde det räckte med torsdagsmorgonen, men icke sa Nicke, eller hur det nu var... En havresäck, sprängfylld, "ahhh", tänkte stallkatten, "den ska jag hoppa på och se om den välter". Vad tror ni? Naturligtvis flög även snöret av, som den vad bunden med. Då så, bara att sopa några extra kilo havre från golvet och alla andra ställen där möget landat.

Rusade därefter in i andra stallet för att fylla ytterligare en hink med vatten, flög fram över gårdsplanen med en "bagarhink" (dubbelt så stor som en normalhink), kom fram till dörren, öppnade, snubblade, for rätt i cementgolvet, splasch, så blev man blöt. Knäet fick sig en känga och det andra knäet, som precis läkt, drogs upp igen. Blev sur! Räcker att skriva det:)

Fårskalle, ja inte fåren alltså...

Får då för mig idag att jag ska byta ett överdragslakan på en av sängarna, (ni vet ett sådant där skydd man kan ha på den stora resårmadrassen, som man fäster runt hela klabbet), varvid hela madrassåbäket måste lyftas upp och tas ur själva sängstommen. Skulle göra det själv, så klart, kvinna reder sig själv. Det hela fungerade så bra, så att jag tappade hela fanskapet på foten med en dundrande smäll. Det gjorde såå ont, och gör ännu ondare nu. Ja, klumpigt var ordet. Min man kom hem och frågade om jag hade svurit en massa då den lilla nätta saken kraschlandade på foten...tänker inte svara, är ju svensklärare (fast inte hemma):D

Frysa

Fryser gör man och fryser gör vattnet. Så var det då dags igen, att bära hinkar och hinkar och åter hinkar. Men så händer ändå det som inte får hända i lilla stallet, där vattnet fortfarande fungerat.  Kommer ut i ottan, hör ett ljud som inte låter som om någon häst dricker utan snarare som om vi fått ett mindre vattenfall inomhus. Tänder snabbt lamporna och får till min fasa bekräftat att en vattenho sprungit läck. Vattnet sprutar ut i en av boxarna, allt i stallet är blött. Kastar mig in i boxen för att få ut hästen, slänger mig vidare mot det som jag en gång fått visat ska vara huvudledningen och ber i mitt stilla sinne att det ska vara rätt, är fel, fel , fel...fortsätter framåt röret, ser en "stopper" till, vrider om och vattnet slutar forsar. Japp, lite att göra så där på morgonen innan jobbet. Fick snabbt ordning på hästen, bytte täcke, snabbt på med nytt, etc etc. Stackars krake.
  Det är då man undrar om det aldrig ska ta slut, kan det inte få gå en vecka utan att något skit ska hända? Men, men det är då man kommer på att man visar "Mitt liv som hund" för åk 6, där den stackars pojken, som har det riktigt jobbigt, tänker på hunden Laika. (En historia som i sig själv gör att man blir urförbannad. Tänk att sända upp en hund i rymden. Helt oförsvarbart, vi människor är så kassa emellanåt). Huvudpersonen i filmen konstaterar att det finns alltid de som har det värre, vilket blir lite av hans sätt att överleva mentalt.

Isen har redan börjat lägga sig i Nordvästra Skåne!?

    Klart att det är så, men ibland blir det för mycket ändå. Så den här kylan kan dra åt ...pepparn... eller? Sure:/

Heja Gyllene Knorren!

He, tänk att julkalendern ska vara det program där min framtida uppfinning visas. Såg ni? De hade en liten dammsugare fastbunden på ryggen. De kunde dammsuga tavlor och annat på väggarna. Helt suveränt. Undrar så var den finns att köpa, om den finns att köpa. Var helt fascinerad. Hade lite dålig koll på själva julkalenderhandlingen, blev helt absorberad av denna dammsugare:)

Kul, kul!!

Snö

Ja, vad ska man säga? Redan snö i Skåne. Inte helt normalt. Speciellt jobbigt då skåningar inte är vana vid allt detta vita som yr vilt i vinden som ständigt håller sig ajour! Vägarna blir duktigt farliga, vilket inte alla barn fattar då de leker snöbollskrig överallt utom där de ska vara. Det är såå kul att vara rastvakt åt åk 7-9. Haha, skrattar i brallan.

Nåja, det finns enstaka fördelar också. Det blir ljusare vilket piggar upp, men måste det vara så förbenat kallt? Arghh, vattnet i stallet mår inte toppen, är lite tidigt att börja med allt asande! Ugghha. Och att brodda är ju pricken över i:et, speciellt när gänghålen har frusit. Great, wintertime, say no more!