Rycket

...fick jag igår. När allt var klart på hemmafronten med ridning, promenad, stallgöra, städning m.m, dvs det som görs var dag, så besöktes Helsingborgsfestivalen en stund. Smart drag att göra det när det regnade lite och blåste, kom fram överallt. Såg att de skulle ha bra artister vid stora scenen, bla Star Pilots. Jag gillar dem, det är något visst med piloter:). Det verkar kvitta om man är ung eller gammal tjej, tant, whatever, de går alltid hem. Kan undra varför, för ingen vill ju ha krig, för det är krigspiloterna som smäller högst hos det kvinnliga släktet. Säger bara Tom Cruise, "Top Gun"!!!De som kör charterflygen är inte fullt lika intressanta, även om de också är tjusiga i sina uniformer. Ähh, hur som helst, det blev aldrig att jag stannade kvar och glodde, fick nöja mig med att lyssna via Youtube:(. Såg i tidningen i morse en av våra nyexaminerade elever stå och få en "high five" med en av Star Pilots killarna! Häftigt, men så nära har jag aldrig varit en scen, är livrädd för att bli klämd, så en "high five" hade jag fått klara mig utan i alla fall, hahaha, tanten har talat:D

Men det var inte det som var rycket. Nej, nej, nej. Vi satt och tittade i Iphonen, efter festivalbesök, för att tvista om hur lång tid det skulle ta att gå från hemmet till Arild. Enligt phonen skulle det ta ca 1h och 50 min. Icke sa Nicke, hävdade på det bestämdaste att den sträckan gick man lätt på mindre än 1 1/2h. Så för att få slut på diskussionen, som var helt meningslös, eftersom jag var helt säker på att jag hade rätt (som vanligt), var det bara att ta på sig promenadskorna och börja gå sträckan. Så sagt och gjort, i störtskurar och blåst var det bara att kneta på. Ja, vad säger man, klart jag hade rätt! Det tog 1h och 10 min!!! Och det var gött, så himla gött när det var gjort! Ibland är det riktigt kul att få rycket, skoskav kan man leva med...

Klibbigt!!!

Men hallå, jag tycker också att kvällarna är helt underbara nu på sommaren. De tidiga morgnarna är helt ok, de var som bäst i början av sommarens grönska. MEN, jag kan inte förlika mig med denna äckliga, klibbiga rötmånadsvärme, dessa oerhört enerverande kryp som finns precis överallt och att maten snabbt får en tendens att mögla. Allt detta är jobbigt och väldigt irriterande, och ja, jag vet att man ska vara glad när solen skiner. Jag är glad när solen skiner, men det kan väl vara under drägliga temperaturer.
   Jag vill kunna gå ut när det är fint väder och inte behöva ta "täckning" för alla kryp och då speciellt, detta lilla skånska påfund, millimetern, strecket, sädestripsen eller vad man nu väljer att kalla detta otäcka kryp för. Jag vägrar att befinna mig där de är, de sabbar, om du cyklar, går, rider eller gör något annat ute, så kommer de i massor, en hel arme, och kliar något vansinnigt.
   Varje morgon om du har haft fönsterna öppna för att få in lite sval luft (kan ju behövas i klibbig, klibbigvärmen), så startar man dagen därpå med att torka eller dammsuga upp dessa avskyvärda streck. De kryper t.om in mellan tavlorna, så man blir påmind om dem även på vintern, vilket kanske kan vara bra, för då kan man rent mentalt inbilla sig att man gillar blåst och regn, då man slipper få kliet på sig.

Undrar varje gång jag ser allas vår Ernst vandra glad och lycklig genom sädesfälten, som är stripsens faktiska hemvist, hur länge han står ut innan kameran släcks och personalen får ila fram med en vattenslang och ösa över hela karln, tills han blivit kvitt dem.
   Såg senast idag ett ungt par, uppenbarligen inte från Skåne, gå rätt ut i ett av sädesfälten och ta ett "romantiskt" kort (man får se mycket om man bor på "lannet" :)). Jisses, tänkte jag, stackare, de är galna, tänk att frivilligt ge sig ut i denna massinvasion av , argghh, kliande strips. Som om inte kliandet vore nog; de små otäckingarna kan även vifta med sin pyttesvans, örk...

Lite nytt...

...igen på rengöringsfronten. Har precis provat JIF:s Power Cream, anti-kalk i duschen. Den är att rekommendera, men man måste ta en trasa eller svamp och skura lite lätt med när man sprayat på det och därefter skölja av det hela. Luktar även finfint:)

Tror jag måste se "Ronny och Ragge" igen, efter att ha skymtat en liten episod igår från något jippoprogram från Gröna Lund. Höhö, snacka om buskishumor, men det måste man ha, för det är kul:D

Tja

Har precis plöjt Alex Schulmans bok "Skynda att älska", vilken var mycket lättillgänglig med bra språkbruk och intressant innehåll. Den handlar kort och gott om Alex förhållande till sin pappa. Men ju mer jag läste, desto mer förstod jag att Alex var tvungen att gå hos psykolog Leo, vilket han skildrar på ett ganska roande sätt.. Föräldrar är jätteviktiga så det skulle man kunna skriva flera böcker om, vilket redan gjorts på flera håll i världen, men det får ju inte ta sjukliga vändningar. Hela killen bygger upp sitt liv kring sin pappa, han går före allt. Han skildrar pappan ömt och med kärlek, men i detta lyser även ett beroende igenom som inte verkar friskt. Det är pappa och pappa och pappa oavsett hur gammal Alex själv blir och vilka förhållanden han  går in i. Är det inte så att ens egen kärnfamilj ska vara den viktigaste, vilket inte förtar föräldrarnas roll, för de har ju själva bildat sin kärnfamilj en gång i tiden, eller hur? Så verkar inte Alex tycka och agera när det gäller hans pappa, mamman, däremot, framställs som en "bra att ha person" under uppväxten, men hon verkar inte ha gett så starka intryck, om man ska värdera och tycka utifrån det man läser.

Äähh, känner att här finns mycket att diskutera, men det skulle inte vara något nytt under himlavalvet och skulle förmodligen tråka bloggläsaren, så hur som helst, jag var irriterad när jag la ifrån mig boken, samtidigt som jag tycker Alex skriver härligt och formulerar sig på ett sätt som gör att man tar honom på allvar. Som sagt, det är mycket tolkningsbart det jag ville få sagt med detta blogginlägg, så jag tror att gå vidare nu är en bra grej ("för en tjej" hade en fanatisk rimmare lagt till, haha:))

Allemansrätten

Alltså, allemansrätten i all ära, jag gillar den, den är superviktig och den är på något vis Sverige, det fria demokratiska land vi bor i. Men, men, nu börjar jag fundera. Tog ut hästarna som vanligt i morse, varvid de började ladda, se uppjagade ut och for runt, som de galningar till djur, dessa är. Till råga på allt hoppade en av dem i sin egen vattenbalja med bakbenen och skvätt, skvätt, där höll hela hästen på att gå åt hel...Jaha, ja, var detta beroende av väderomslaget, en liten lätt skiftning från 30 grader till 16??? Näää, en bit bort på ett av betesfälten hade några slagit upp ett BLÅTT tält och finfint spärrat av travbanan med sin bil. Bravo, speciellt när vinden dessutom bestämt sig för att tillta. Tältet fladdrade lika vackert som flaggan vid midsommar.

Så stod man då inför faktum, att ja, läser man det som står om allemansrätten , så fick de "bo" över en natt om det inte skadade marken. Japp, men bilen var ju tvungen att flyttas. Örk, då skulle man gå ner och knacka på ett sketet tält och be dem göra detta. Tänk nu om det var en potentiell mördare som låg därinne, klarvaken med kniven i högsta hugg. Skulle någon mer än hästarna uppfatta mina eventuella ångestskrik. Det hela började, så här tidigt på morgonen (5.30), likna värsta Stieg Larsson filmen, där jag just utsett mig själv till huvudrollsinnehavare. Blä!!!

Nu löste detta sig själv, för bonden kunde absolut inte kommit lägligare med sin traktor och "guess what", han skulle klippa just den ängen där de tältande befann sig. Så, därefter var det fritt fram för markens ägare att våga sig ut igen på sina egna ägor. Men det är kanske så det ska vara och kännas i vårt fria demokratiska land...

Bada

Det är riktigt gött att bada när termometern är närmre 30 än 20 grader, speciellt som kommunen har byggt en lång brygga, där man via en trappa, rutschbana eller ett hopp kommer direkt ut i vattnet. Med andra ord man slipper tortyrsanden, som har en tendens att sitta kvar på fötterna ända tills man går in därhemma, då ramlar den taktiskt av. Inte ens dammsugaren gillar detta fina lilla grus.
   Jaha, när man då infunnit sig vid bryggan och ställt sina kassar vid sidan om, börjar man intensivt ha koll på barnen. Fint de är ute med sin far, men vad är det då som stänker upp där bak genom bryggan. Nog för att det blåser rejält, men sådana dyningar borde det ändå inte bli därunder. Blir blöt, sakerna, fikat etc blir blöta. Tänker för mig själv att ta det nu lugnt, ungarna som ligger och sparkar härunder ger snart upp, om man låtsas som ingenting. Var nu den pedagog du är fostrad och skolad till att vara. Höhö, tror ni de slutar. NEJ!   
   Ok, får nog. Hade jag velat ha blöt mat och blöta handdukar hade jag satt mig mitt ute i sjön och smaskat, då hade jag i varje fall sluppit vissa...ja, vad jag nu skulle vilja skriva. Så jag reser mig upp och stirrar genom springan, får ögonkontakt med marodören, går och sätter mig taktiskt vid kanten av bryggan, redo att hoppa i vid minsta skvätt. Nu är jag arg och har bestämt mig för att hoppa efter ungen, som jag aldrig förr sett,  om han skvätter en gång till. Vissa ungar har en snabb uppfattningsförmåga eller intuition, för som en badboll plaskar och plumsar han iväg. Undrar var hans föräldrar var, för jag hade ur ren säkerhetsaspekt aldrig velat ha mina barn under en brygga, då vinden dessutom är hård och vågorna starka, kan bli ett rätt gott baksug där. Kanske fäderna befann sig under den andra bryggan..?

Välfärd

Japp, mitt under de icke ekonomiskt genomförbara diskussionerna kring en eventuell pools vara eller icke vara, blir det då en tripp till mormor, strax över 80 år alert! Där blir den föregående diskussionen kvar i svalget (där den förvisso hör hemma:)), då denna gamla erfarna dam berättar några få anekdoter. Ja, alltså minnen från sin egen barndom. Här sitter denna gamla kvinna framför mig och berättar verkliga "skrönor" om sin barndom, som om det var igår det hände och vi själva har dessförinnan gått ur en bil med air-condition (nödvändigt) och med små tv-apparater i baksätet, där barnen kan se på film medan bilen rullar fram längs vägarna. Kontrasterna blir stora när hon berättar.

En av hennes närmsta väninnor hade i sin klass en liten flicka, som kom från en stor familj, med många barn. Deras måltid bestod av, när de skulle lyxa till det, att modern i huset satte fram ett fat med en sill på, mitt på bordet. Däri fick barnen doppa sina potatisar, för att det skulle bli lite mer smak! Det var bara far i huset som fick sitta, för stolar hade man inte råd till. I samma klass fanns ytterligare en pojke, som även han bodde i en familj med många barn att försörja. En vinterdag skulle far i huset ha snus och bestämde sig för att skicka en av sina söner. Då det var fruset på sjön, var det den närmsta vägen att ta. Pojken traskade lydigt över isen för att införskaffa en dosa snus till sin far. Han hade inte fått med sig några pengar utan en lapp, som han överlämnade till innehavaren av handelsboden, på lappen stod följande att läsa: "Bästa Herr X, då det är osäkert om isen håller, nu efter töväder, så vågade jag inte skicka med pojken pengar".
   Ja, vad säger man? Detta har så klart blivit en skröna i bygden, men att den är sann är det kanske inte så många som vet.

Vidare, för att få ytterligare bekräftelse på att vi lever i ett slit och släng samhälle, berättar mormor, att det var så klart inte bara i Sverige folk levde så här fattigt, utan det var likadana förhållanden i våra nordiska grannländer. Morfar, som då kom från Norge, växte upp i ett fattigt torp (kring vilket det finns åtskilligt att berätta). Då det kom besök fick han gå och gömma sig! Jodå, det fick han, för hans kläder var så trasiga så föräldrarna skämdes och ville inte att folk skulle se hur illa det var ställt. Emellertid var de inte ensamma om situationen. En dag kom en av hans skolkamrater (för de fick faktiskt gå i skolan några timmar i veckan) och hade fått en "ny" klänning, dvs en mjölsäck som modern hade sytt om till en klänning, med namnet på mjölet kvar på ryggen.

Så där ja, de nyss inhandlade klänningarna på rea som ligger i påsen och väntar på att dras på, känns lite kontrastfyllda, om nu klänningar kan göra det. Mmm, det gäller att få perpektiv och det är inte alltid lätt att förstå hur fort utvecklingen har gått och vilka krav vi har idag, när det sitter en person framför en, som har en helt annan barndomshistoria att förtälja. Man blir ödmjuk och vill tacka och tacka dessa kämpande människor som byggt upp vårt välfärdssamhälle.
   Så in igen i den flotta bilen med air-condition, återigen susa ut på vägarna och lyssna på radion, där man förmedlar att det är varmt, mycket varmt och att det är många äldre som inte klarar värmen. Det kommer även till ens kännedom att de (inte alla)som bor på äldrehem inte har tillgång till dusch varje dag, det går inte alltid att öppna fönstren, några fläktar är det inte tal om, om inte någon anhörig förbarmar sig och att gå ut själva är inte möjligt för alla. Personalen som jobbar med dem, lider av att se detta och är bakbundna av politiska beslut.Är det så här våra gamla ska ha det, som har byggt upp detta välfärdssamhälle, med inget mer än sina händer och självlärd kunskap???

Skrock

Vad ska man tro. Brukar alltid vara så att det regnar då jag tvättat bilen. Så nu i värmen tvättade jag den en dag för att vi skulle få lite regn:) Men icke sa Nicke, det blev inget regn. Ok, tänkte jag, då kör vi nästa grej, som ofelbart alltid slår in: fönsterputs med efterföljande regn.

Tro det eller ej. Igår fick fönstren sig en omgång och mycket riktigt, det började stänka vid sjusnåret. Inte mycket, men ändå ;) Idag har de fått sig en liten omgång till, de som inte hanns med igår och vad händer just i skrivande stund utanför mitt fönster. Jojo, det stänker några droppar. För en gång skull blir jag inte galen,vilket i detta läge varit rätt motsägelsefullt, utan känner att det är skönt, riktigt skönt med lite regn uti allt det torra. För fönstren behöver, oavsett regn eller inte, putsning i det oändliga, då flugorna verkar lida av konstant magsjuka...

Så vad ska man tro, skrock eller inte...:D

Ofattbart

Läser just nu "Sinuhe, Egyptiern", en skönlitterär bok som handlar om det forna Egypten när faraonerna avlöste varandra. Sinuhe är läkare åt bla Farao själv och får resa runt och uppleva både det ena och andra. Mest en massa hemskheter, krig, maktspel etc, dvs det gamla vanliga, så det har fortsatt vara även efter Egyptens herravälde. Människan har i alla tider använt sig av diverse hemska metoder för att få makt. Tänk bara att man under Sinuhes tid offrade unga vackra begåvade människor, på ön Kreta, till en gud som befann sig i en underjordisk labyrint. Prästerna lurade i dessa unga utvalda att de, när tiden var mogen skulle få leva tillsammans med den store guden, i stor ära och rikedom. För att förbereda sig på det fick de inte röras av någon annan, utan de skulle orörda träda in i "paradiset". Väl därinne väntade ond bråd död och intet anande trädde de frivilligt in. Allt för att prästerna skulle ha folket i sin makt och kunna lova och bedyra Kretas välfärd, så länge som guden tog emot dessa unga vackra varelser.

 I boken får man också ta del av den tortyr som människor utsattes för, vilka straff som förekom och det lidande det skapade. Metoderna skilde sig åt beroende på vilket folkslag och land Sinuhe besökte, men gemensamt var att de var groteska, lika groteska som de metoder vi hade under bla häxjakten här i Sverige under 1600-talet.

Ett kort ögonblick så känner man en lättnad över att det  inte är så längre, att vi har ett annat rättsystem, i varje fall, här i Europa och andra delar av världen, som fungerar helt annorlunda. Man har då oerhört svårt att fatta att vissa tortyrmetoder kvarstår i ganska stor utsträckning i några andra länder. Detta bidrar till en viss upprördhet, då jag dessutom, mitt under läsningen av de gamla egyptiernas metoder, råkar se en liten artikel, i gårdagens tidning,  om en kvinna som skulle bli straffad för otrohet genom att stenas ihjäl. Nu väckte detta förmodligen  protester, för ledaren för landet deklarerade att kvinnan inte längre skulle stenas som straff, utan hon skulle avrättas på annat sätt... Tänk att detta är nutid, i det moderna 2000-talet som människan fortfarande använder metoder, som man i fåfängans ögonblick tror tillhör historien.

Duscha

Aahh, vad vi dagligen är privilegerade, som kan få lov att duscha. Det är så underbart när man har varit ute i stallet och "mögat", gått "powerwalk" (eller vad man nu ska kalla det)eller målat, att ställa sig under varmt eller svalt strilande strålar och gnugga sig ren. Det är inte bara underbart, utan även ett måste när man varit på resande fot, speciellt varit på färjor, suttit på tåg och däremellan besökt ett tivoli eller klappat konstiga fiskar i ett akvarium. Örk, då måste man bara in och tvaga sig, för nu är det inte ren stallskit man går och bär på, utan annan lort, vilken inte den medtagna handspriten kan ta bort helt och hållet.

Är inte heller överdrivet förtjust i offentliga toaletter man tvingas gå på under resandets gång, som dessutom stinker pissoar, (fast det är tur de finns, för nöden har ingen lag, säger man). Hela besöket kräver planering; finns där papper, bra öppna dörren med det, sitt ej på toaringen = blä, spola med hjälp av papper, efter handtvätt använd ej varmluftshandtorken = multum av baskelusker. Väl ute ur själva stinkrummet, använd handsprit. Puh. Därefter kan det vara stressande när inte hela familjen har samma tänk, så hur gör man då? Inte mycket mer att göra än att spruta en skvätt handsprit på dem, eller rättare sagt i deras händer (för annars verkar jag helgalen, haha).

Så att kunna duscha och använda handsprit är... ju... bra. Hrmmrmm, eller som Strindberg uttryckte sig "Det är synd om människorna", fast han tänkte förstås inte på de stackare som måste gå på offentliga toaletter.
Så var man rolig igen, lärarhumor, mitt i sommaren, inte illa!

Varmt

Inte är det ofta man längtar efter blåst i Skåneland, men nu, ja, nu gör man det. För det är varmt, jättevarmt. Är en sådan där "lagommänniska", trivs väldigt bra när det är runt tjugo grader, trivs mindre när det är 30 grader varmt eller värre 30 grader kallt. Kan ha att göra med att min hudfärg antar diverse olika röda nyanser när solen ligger på, det ger huvudvärk och jag blir orkeslös. Ahhh, gillar inte det, vill kunna sätta fart med både det ena och det andra, men icke sa Nicke, det är stört omöjligt att göra något vettigt i en stekhet tillvaro. Tänk själv att måla när det säkert är femtio grader vid väggen och vindstilla. Är farligt, aj, aj, så det får vara. Nu skulle man kunna vara tillfreds med det faktum att man är mer eller mindre tvingad att ta det lugnt, men nä, det känns klibbigt och flugorna är superduperäckliga, även om de snabbt går ett visst öde tillmötes.

Vet att det underförstått är förbjudet att klaga, nu när värmen väl är här och alla kan sola och bada, sure, låt gå för det, men jag är ändå en "lagommänniska" och blir som en flämtande fisk i värmen och vilken kvinna vill se ut som en sådan nu i "Beachtider", haha