Har precis läst den omtalade "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson. Den var mycket riktigt bitvis full av undertryckt humor. Man började skratta, men samtidigt fastnade skrattet lite i halsen när man såg nästa scen framför sig. Tänker bl a på (för er som läst boken)när elefanten lydigt satte sig på plats, intet ont anande att det låg en illa tilltygad person därunder.
Den är riktigt underfundig, då man tillsammans med Allan får göra en tidsresa på närmre hundra år och på vägen möter diverse världskända historiska personer. Ett roligt och spännande författarperspektiv. Väl värd att läsa.
Satte därefter i gång med "Matilda" av Roal Dahl, vilken några av mina elever i engelska ska läsa. Även detta en bok med mycket humor, men med en högst allvarlig underton. Man ler tillsammans med flickan och man skrattar åt författarens skildringar av både föräldrarna och den elaka rektorn Mrs Trunchbull. Samtidigt blir man lätt upprörd som vuxen av att läsa denna ungdomsbok, för de facto, det finns barn med liknande förhållanden, dvs föräldrar som helt struntar i dem. De får lita till sin egen förmåga, vilket även Matilda gör, som är enormt överbegåvad och besitter fantastiska egenskaper, som även kan bli kusliga. Ska bli spännande att se hur eleverna uppfattar boken, dvs humor och fantasi kontra en verklig aspekt.
Nu är det då dags att plöja några relativt nyinkomna ungdomsböcker (för mig i varje fall). Har börjat med "Jag finns" av Maja-Maria Henriksson. Klarar knappt av att läsa den. Den skildrar en mobbing som är så grov och kränkande så hela innanmätet vänds upp och ner när man läser. Dessutom lär den bygga på författarens egna uppväxt. Hur hemskt som helst och som vanligt skildras skolan som en enda stor nördklump. Lärarna gör ingenting utan blundar allt vad de orkar. De vågar inte konfrontera eller diskutera. Lika illa ställt är det med tösens mamma. Jösses, blir hur upprörd som helst när jag läser den. Måtte den ha ett hyfsat slut och måtte det inte finnas kvar en enda skola i detta land, där sådan här mobbing går obemärkt förbi. Ja, återstår att se hur den slutar. Fy sjutton, säger jag. Fy sjutton, vad hemsk den är!
tisdag 31 augusti 2010
måndag 30 augusti 2010
Kommit långt
Fick i helgen lite indirekt feed-back på hur långt vi har kommit i att hjälpa barn med olika diagnoser. Än finns massor att göra och lära, men vi har kommit en bit på väg och i alla fall börjat. Mötte en kille i helgen som är en bit över 30. Han berättade om sin diagnos som han fått som vuxen, vilket blev en slags bekräftelse för honom. Han fick en förklaring till varför vissa situationer varit i det närmsta outhärdliga och varför det varit diverse missförstånd kring honom i olika skeenden i livet. Skolan minns han som något fasansfullt, för i hans diagnos finns även med en viss överintelligens, så när saker gick för långsamt och skulle repeteras i veckor tappade han sugen ganska fort och började stöka istället. När han var mindre började han äta upp pennor och suddigummin m.m. (Vad han gjorde när han blev äldre förtäljde ej historien). Detta ledde till att han hamnade i den tidens specialklass för busiga barn. Det han ville var att lära och lära snabbt och bli matad med nya saker. Han trivdes med att få mycket om allt. Men så blev det inte.
Ibland funderar man på om det är fler barn som har diagnoser idag än vad det var förr, eller är det så att vi blivit bättre på att tidigt se barn med diagnoser, idag? Eller ger vi för många diagnoser som är obefogade? Vet ej riktigt, det enda jag vet är att det har hänt massor de senaste tio åren när det gäller hjälpmaterial, utbildningar och annat för att få en förståelse och redskap till att kunna hjälpa de barn som är i behov av olika hjälpmedel. Det känns bra, samt det faktum att det hela tiden kontinuerligt kommer ut ny information. Tänk så viktigt det är att få hjälp med att förstå varför man själv fungerar på ett visst sätt (detta gäller ju oss alla, diagnos eller ej:)), samt vilken lättnad det blir för barnet att ha folk runt omkring sig som förstår. Detta är inte bara en vision längre, utan visionen har börjat komma ut i verkligheten. Gött!!!
Ibland funderar man på om det är fler barn som har diagnoser idag än vad det var förr, eller är det så att vi blivit bättre på att tidigt se barn med diagnoser, idag? Eller ger vi för många diagnoser som är obefogade? Vet ej riktigt, det enda jag vet är att det har hänt massor de senaste tio åren när det gäller hjälpmaterial, utbildningar och annat för att få en förståelse och redskap till att kunna hjälpa de barn som är i behov av olika hjälpmedel. Det känns bra, samt det faktum att det hela tiden kontinuerligt kommer ut ny information. Tänk så viktigt det är att få hjälp med att förstå varför man själv fungerar på ett visst sätt (detta gäller ju oss alla, diagnos eller ej:)), samt vilken lättnad det blir för barnet att ha folk runt omkring sig som förstår. Detta är inte bara en vision längre, utan visionen har börjat komma ut i verkligheten. Gött!!!
fredag 27 augusti 2010
onsdag 25 augusti 2010
Äntligen
...som Gert Fylking skulle uttryckt det, är det en människa som vurmar för alla landets lärare! Toppen professor Lars Strannegård som i GP debatt, den 24 augusti, skrev ett debattinlägg "Låt lärarna ägna sig åt undervisning", som är så sant, så sant. Tack för att du belyser många lärares situation på ett konkret och proffsigt sätt.
För att citera: "Utvecklingen som skett inom läraryrket är välkänd inom organisationsteorin. Den kallas avprofessionalisering. Kåren upplever en mycket diffus kravbild från allehanda intressenter: kommunen, staten, föräldrarna och skolledningen", "Ett effektivt sätt att återprofessionalisera ett yrke är att plocka bort arbetsuppgifter istället för att lägga till".
Så oerhört bra! Har redan de här "uppstartsveckorna" stött på några äldre lärare från andra skolor, som nu väljer förtidspension eller helt enkelt lämnar för de har fått nog av all dokumentation etc etc, som ska fungera förutom undervisningen. Är inte ämneskunskaperna viktiga längre?
Då kan jag själv, ändå skatta mig lycklig över en oerhört bra skolledning, där jag själv befinner mig. De har det precis som vi, jobb långt, långt upp över öronen. Förändringen av skolan sker inte till största del på lokal nivå, utan den sker helt klart på högre ort, hos de filurerna som hittar på allt som ska, med stort S, göras. Detta utan att till synes ha den minsta tanke på att vi råkar vara mänskliga med liknande grundbehov som filurerna, samt att lärarkåren, vilket gott kan passas på att tillägga, hör och häpna, råkar vara akademiker med en lön som ligger vida under den motsvarande utbildningar ger.
Var rädd om alla eldsjälar som finns ute på skolorna bland lärarna och övrig personal, återprofessionalisera inom skolans värld! (Och glöm då inte att vi också har räkningar varje månad).
Samtidigt vill jag rikta ett tack till min och mina kollegors skolledning, som stöttar oss, så gott det går i alla dessa riktningar som filurerna klurar och filurar ihop på högsta nivå.
För att citera: "Utvecklingen som skett inom läraryrket är välkänd inom organisationsteorin. Den kallas avprofessionalisering. Kåren upplever en mycket diffus kravbild från allehanda intressenter: kommunen, staten, föräldrarna och skolledningen", "Ett effektivt sätt att återprofessionalisera ett yrke är att plocka bort arbetsuppgifter istället för att lägga till".
Så oerhört bra! Har redan de här "uppstartsveckorna" stött på några äldre lärare från andra skolor, som nu väljer förtidspension eller helt enkelt lämnar för de har fått nog av all dokumentation etc etc, som ska fungera förutom undervisningen. Är inte ämneskunskaperna viktiga längre?
Då kan jag själv, ändå skatta mig lycklig över en oerhört bra skolledning, där jag själv befinner mig. De har det precis som vi, jobb långt, långt upp över öronen. Förändringen av skolan sker inte till största del på lokal nivå, utan den sker helt klart på högre ort, hos de filurerna som hittar på allt som ska, med stort S, göras. Detta utan att till synes ha den minsta tanke på att vi råkar vara mänskliga med liknande grundbehov som filurerna, samt att lärarkåren, vilket gott kan passas på att tillägga, hör och häpna, råkar vara akademiker med en lön som ligger vida under den motsvarande utbildningar ger.
Var rädd om alla eldsjälar som finns ute på skolorna bland lärarna och övrig personal, återprofessionalisera inom skolans värld! (Och glöm då inte att vi också har räkningar varje månad).
Samtidigt vill jag rikta ett tack till min och mina kollegors skolledning, som stöttar oss, så gott det går i alla dessa riktningar som filurerna klurar och filurar ihop på högsta nivå.
Tröttna?
Börjar man göra på den här sporten som kallas för ridsport. Ahh, rida är det minsta man gör när man har häst, är inte hästen skadad, i veckovis och ibland i månadsvis, så sprängs det hagar, det praktiseras kast med liten ryttare, är 40 grader varmt eller full storm! Som idag, skitstorm!!! Det är inte individerna man blir trött på, för kärleken till de hästar man har är stor, det är att det ska vara så struligt hela tiden, vilket inte är nytt under himlavalvet när man äger häst.
Glömmer aldrig när en av mina bästa väninnors mamma köpte häst till sina töser för det var minsann bastanta och rejäla djur:) Vad vi har skrattat (och även gråtit) tillsammans över det.
Ähh, är helt enkelt supersur för att min planerade vecka stöp på vädret idag. Ger mig annars ut i allt, men idag gick det inte att ta ut en stackars unghäst. Som mogen kvinna borde man ta det med en klackspark, eller... Så klart man gör:) För vädret styr man ändå inte över, så det är inte lönt att klaga, men det gör jag i alla fall. Skitväder!!!! Så får det vara hur moget det vill med det..
Glömmer aldrig när en av mina bästa väninnors mamma köpte häst till sina töser för det var minsann bastanta och rejäla djur:) Vad vi har skrattat (och även gråtit) tillsammans över det.
Ähh, är helt enkelt supersur för att min planerade vecka stöp på vädret idag. Ger mig annars ut i allt, men idag gick det inte att ta ut en stackars unghäst. Som mogen kvinna borde man ta det med en klackspark, eller... Så klart man gör:) För vädret styr man ändå inte över, så det är inte lönt att klaga, men det gör jag i alla fall. Skitväder!!!! Så får det vara hur moget det vill med det..
söndag 22 augusti 2010
Nu ska de allt få
...de små krypen, som sticks och är fullkomligt enerverande. Ja, just det getingarna och flugorna(igen). Gjorde mina sensationella geting- och flugfällor idag, som fångade in hundratals kryp föregående år. En pet-flaska, saft, vatten och pricken över i:et, en slurk vodka, så är drinken till kräken färdig.
Provade förra året att hänga två pet-flaskor bredvid varandra, en utan alkohol och en med alkohol. Den med alkohol i, vann överlägset. Så det är bara på att igen, denna augustirötmånad. Maken knorrar en del om slöseriet med att det behöver gå en halv vodkaflaska till blandningarna, men jag hävdar bestämt att det är helt och fullt nödvändigt. Jag har ju till och med gjort ett litet forskningsförsök, enligt beskrivningen ovan, som slog väl ut. Så beslutet att ha alkohol i fällan är väl beprövat, så att säga.
Gött, gött att rötmånaden snart är slut. Tycker det är den läbbigaste månaden på hela året! Vet att inte många håller med, men det struntar jag i, för klibbvärme, flugor överallt, getingar, luftfuktighet, mögel and so on, är för mig rent äckligt, tvi! Ser framemot en härlig höst med fint väder, hög klar luft och lite krispigt om morgnarna. En lagom värme där man söker sig till solen och inte ifrån den, och och och inga flugor eller getingar. Mmmm det är mysigt det.
Provade förra året att hänga två pet-flaskor bredvid varandra, en utan alkohol och en med alkohol. Den med alkohol i, vann överlägset. Så det är bara på att igen, denna augustirötmånad. Maken knorrar en del om slöseriet med att det behöver gå en halv vodkaflaska till blandningarna, men jag hävdar bestämt att det är helt och fullt nödvändigt. Jag har ju till och med gjort ett litet forskningsförsök, enligt beskrivningen ovan, som slog väl ut. Så beslutet att ha alkohol i fällan är väl beprövat, så att säga.
Gött, gött att rötmånaden snart är slut. Tycker det är den läbbigaste månaden på hela året! Vet att inte många håller med, men det struntar jag i, för klibbvärme, flugor överallt, getingar, luftfuktighet, mögel and so on, är för mig rent äckligt, tvi! Ser framemot en härlig höst med fint väder, hög klar luft och lite krispigt om morgnarna. En lagom värme där man söker sig till solen och inte ifrån den, och och och inga flugor eller getingar. Mmmm det är mysigt det.
fredag 20 augusti 2010
Klantigt
Håller mig kvar lite till kring "Klassens Dag" och tänker då på bussturen in till huvudorten. Sin vana trogen räknade vi in alla elever och för att vara på den säkra sidan räknade jag en extra gång väl inne i bussen. Till saken hör att några av de nior vi släppte i våras var på samma buss, på väg in till sin första dag på gymnasiet. Man kan lätt säga att det var lite spänt därinne, vilket våra åttor märkte föga av.
Hur som helst, hur jag än räknade fick jag det till 34 elever, vi skulle dock vara 32. Jaja, vi konstaterade att det var ju bra att det var åt det hållet, åt andra hållet brukar vara lika med problem. Så kom vi då till den hållplats, som låg precis innan hållplatsen, där vi skulle gå av. Jag såg förskräckt att två av våra elever började resa sig och gå mot utgången. Oj, oj, här gällde det att handla snabbt, varvid jag reste mig upp och ropade högt, att "nej, nej, ni ska inte av här, det är nästa hållplats som gäller, sätt er igen". I samma sekund jag yttrade detta och såg de miner jag fick av de som gick av bussen insåg jag mitt misstag.
Kändes inte helt ok, att man räknade in två, av de runt 10 sittande, före detta nior, i bussen. Men det värsta var att truten skulle gå, innan hjärnan hängde med. Ett kvinnligt fenomen, säger vissa (män), vilket jag alltid hävdat, med bestämdhet, är fel! Suck, sorry alla kvinnor och framförallt före detta niorna, som var på väg till sin första gymnasiedag.
Hur som helst, hur jag än räknade fick jag det till 34 elever, vi skulle dock vara 32. Jaja, vi konstaterade att det var ju bra att det var åt det hållet, åt andra hållet brukar vara lika med problem. Så kom vi då till den hållplats, som låg precis innan hållplatsen, där vi skulle gå av. Jag såg förskräckt att två av våra elever började resa sig och gå mot utgången. Oj, oj, här gällde det att handla snabbt, varvid jag reste mig upp och ropade högt, att "nej, nej, ni ska inte av här, det är nästa hållplats som gäller, sätt er igen". I samma sekund jag yttrade detta och såg de miner jag fick av de som gick av bussen insåg jag mitt misstag.
Kändes inte helt ok, att man räknade in två, av de runt 10 sittande, före detta nior, i bussen. Men det värsta var att truten skulle gå, innan hjärnan hängde med. Ett kvinnligt fenomen, säger vissa (män), vilket jag alltid hävdat, med bestämdhet, är fel! Suck, sorry alla kvinnor och framförallt före detta niorna, som var på väg till sin första gymnasiedag.
Gå
Japp, gå var precis vad vi gjorde under gårdagens "Klassens Dag". Vi gick, vandrade, pustade och skrattade.
Rätt och slätt, vi tog bussen in till Höganäs och därifrån ut till Krapperup. Väl ute vid slottet påbörjade vi vår promenad på riktigt natursköna vägar. Det är så ofantligt vackert i Kullabygden. Nu är jag inte helt hundra på hur mycket eleverna njöt av det, men promenera fick de. De var duktiga. Lite gnäll hör ju till:) Men tänk vilket minne, va! "Alltså, fatta vad våra lärare gjorde, de satte oss på bussen ut till ett slott, lååångt ute i ingenstans o så fick vi gå hem, e de klokt?" Sådant kommer man ihåg:) Vädret var med oss, en sval vind och solsken, ingen klibbiklibbvärme och mysiga rastpauser hann vid med, utom möjligen den sista, där vi slog oss ner vid ett bredare dike, då den gräsplan vi trodde skulle vara där, helt enkelt inte fanns. Men, men bara man får fylla buken, så kommer orken igen. Eleverna fick glädejfnatt när de såg bykyrkan och kunde konstatera att de snart var framme. De påkallade då en extra energi, vilket var intressant att se. Heja, alla vandrande elever. Vore det möjligt så skulle vi så klart vandra varje dag, en liten stund i varje fall:) Skämt eller inte, det tål att tänka på nu i data, coca-cola och chipstider!
Rätt och slätt, vi tog bussen in till Höganäs och därifrån ut till Krapperup. Väl ute vid slottet påbörjade vi vår promenad på riktigt natursköna vägar. Det är så ofantligt vackert i Kullabygden. Nu är jag inte helt hundra på hur mycket eleverna njöt av det, men promenera fick de. De var duktiga. Lite gnäll hör ju till:) Men tänk vilket minne, va! "Alltså, fatta vad våra lärare gjorde, de satte oss på bussen ut till ett slott, lååångt ute i ingenstans o så fick vi gå hem, e de klokt?" Sådant kommer man ihåg:) Vädret var med oss, en sval vind och solsken, ingen klibbiklibbvärme och mysiga rastpauser hann vid med, utom möjligen den sista, där vi slog oss ner vid ett bredare dike, då den gräsplan vi trodde skulle vara där, helt enkelt inte fanns. Men, men bara man får fylla buken, så kommer orken igen. Eleverna fick glädejfnatt när de såg bykyrkan och kunde konstatera att de snart var framme. De påkallade då en extra energi, vilket var intressant att se. Heja, alla vandrande elever. Vore det möjligt så skulle vi så klart vandra varje dag, en liten stund i varje fall:) Skämt eller inte, det tål att tänka på nu i data, coca-cola och chipstider!
måndag 16 augusti 2010
Kanon
Verkligen kanon! Vilket då? Jo, de två föreläsningar vi har haft i denna och förra veckan. När begreppet föreläsning kommer på tal, blir man oftast inom skolans värld inte helt begeistrad. Titt som tätt dyker det upp damer som hurtigt inleder med att berätta om någon episod ur deras egna liv, vilket man som god och intressant talare bör göra. Men att från det knyta an till det väsentliga utan att ta kål på både det föregående och det som komma skall, är tydligen inte lätt. Att improvisera och anpassa sig till gruppen är en annan svårighet, samt att skapa och väcka intresse.
Allt detta och lite till lyckades de två vi lyssnat på göra. Den första var en kille som jobbade med miljö och hälsofrågor och det vet man ju vilka förutfattade meningar man kan ha när det gäller personer som jobbar med miljöfrågor om man bor på gård. Nu handlade denna föreläsning, som tur var,om något helt annat. Bland annat en ny vinkling på det här med kommunikation och hur olika vi ser på saker och ting. Inget nytt under universum kan tyckas, men så levande och engagerande. Fick dessutom helt gratis äktenskapsrådgivning! Hehe, spännande. Nyttiga saker, helt enkelt, att ha med sig när vi möter våra elever igen, ja, inte äktenskapsrådgivning, utan begreppet kommunikation och grundläggande basbehov i ett nytt, mycket mer intressant perspektiv. Man kände sig så nöjd med denna dag och tänkte att nu får det bli vad det blir med nästa föreläsning.
Säger bara, WOW, Fredrik Härén, vilken energi, vilken framåtanda och entusiasm. Att få lyssna på en kille med all denna insikt och livserfarenhet (trots unga år, just passerat 40:)) är så otroligt inspirerande. Att bli väckt eller rättare sagt, få slumrande tankar att vakna till liv är en "go" känsla. Är fantasi viktigare än kunskap? Vad behövs för att skapa en idé? Idé= p(k+i), alltså en idé skapas av en person som har kunskap, tar tillvara på den , skaffar ny information och lägger ihop detta. Vips, så har du en idé. Att inte falla in i samma gamla mönster, att skaffa sig och eleverna ett kreativt självförtroende. Vad är rätt svar? Finns det rätt svar på allt? Nej, det gör det så klart inte. Lägg till detta att han hela tiden drog historier från sina egna möten med folk från alla möjliga länder och kulturer. Han visade så tydligt att man är så låst vid att saker och ting ska vara på ett visst sätt, när det inte alls behöver vara så. Jag är full av beundran kring den talarteknik och det fylliga innehåll denna kille bjöd på. Nyttigt och riktigt, riktigt roligt!!!
Allt detta och lite till lyckades de två vi lyssnat på göra. Den första var en kille som jobbade med miljö och hälsofrågor och det vet man ju vilka förutfattade meningar man kan ha när det gäller personer som jobbar med miljöfrågor om man bor på gård. Nu handlade denna föreläsning, som tur var,om något helt annat. Bland annat en ny vinkling på det här med kommunikation och hur olika vi ser på saker och ting. Inget nytt under universum kan tyckas, men så levande och engagerande. Fick dessutom helt gratis äktenskapsrådgivning! Hehe, spännande. Nyttiga saker, helt enkelt, att ha med sig när vi möter våra elever igen, ja, inte äktenskapsrådgivning, utan begreppet kommunikation och grundläggande basbehov i ett nytt, mycket mer intressant perspektiv. Man kände sig så nöjd med denna dag och tänkte att nu får det bli vad det blir med nästa föreläsning.
Säger bara, WOW, Fredrik Härén, vilken energi, vilken framåtanda och entusiasm. Att få lyssna på en kille med all denna insikt och livserfarenhet (trots unga år, just passerat 40:)) är så otroligt inspirerande. Att bli väckt eller rättare sagt, få slumrande tankar att vakna till liv är en "go" känsla. Är fantasi viktigare än kunskap? Vad behövs för att skapa en idé? Idé= p(k+i), alltså en idé skapas av en person som har kunskap, tar tillvara på den , skaffar ny information och lägger ihop detta. Vips, så har du en idé. Att inte falla in i samma gamla mönster, att skaffa sig och eleverna ett kreativt självförtroende. Vad är rätt svar? Finns det rätt svar på allt? Nej, det gör det så klart inte. Lägg till detta att han hela tiden drog historier från sina egna möten med folk från alla möjliga länder och kulturer. Han visade så tydligt att man är så låst vid att saker och ting ska vara på ett visst sätt, när det inte alls behöver vara så. Jag är full av beundran kring den talarteknik och det fylliga innehåll denna kille bjöd på. Nyttigt och riktigt, riktigt roligt!!!
söndag 15 augusti 2010
Föräldramatch
Oj, oj så var då den första föräldramatchen i ens liv avverkad. Gick och funderade på fördelar kontra nackdelar med att vinna, eftersom det handlade om hur eftermiddagen i hemmet skulle bli om barnen förlorade matchen mot sin mamma(dessutom!). Men så är det så klart kul att vinna, i alla lägen, eller? Jaha, oavsett, så kom jag då dit, i mina gamla träningsshorts, Nike!!, som var moderna när man själv gick på högstadiet. Ja, fy så B-igt! T om maken undrade varför frugan inte hade på sig det hon inhandlat i sportaffären, men vaddå? Det var ju långa byxor och inget man ska ha när man ska sparka på en boll, kan jag tänka?? Termometern visade dessutom 27 grader och lägg då till vindstilla och åskkvalmigt. Nä, shorts fick det bli...
Behövde inte fundera så länge till på om det var bäst att vinna eller inte, ungarna var som förvandlade. De SKULLE vinna till varje pris. Blev nästan en minihuliganstämning i småttinggänget när föräldrarna gjorde mål. De små plockade genast fram en enorm vilja och kontrade snabbt till 1-1, som sedan blev till 2-1. Helt otroligt vad duktiga de är. Själv fick jag in en träff en gång, vilken landade i magen på en av småkillarna, hu, men han bara skakade på sig och fortsatte. Puh! Förstod att mina sparkar inte hade någon större styrka, hmm. Kom hem, svettig och glad, såg mig i spegeln, där shortens vinkade till mig högt uppifrån midjan, vilket var senaste snittet på 80-talet! Så gärna fler föräldramatcher, men kanske andra shorts, nu när fåfängan slagit till:)
Behövde inte fundera så länge till på om det var bäst att vinna eller inte, ungarna var som förvandlade. De SKULLE vinna till varje pris. Blev nästan en minihuliganstämning i småttinggänget när föräldrarna gjorde mål. De små plockade genast fram en enorm vilja och kontrade snabbt till 1-1, som sedan blev till 2-1. Helt otroligt vad duktiga de är. Själv fick jag in en träff en gång, vilken landade i magen på en av småkillarna, hu, men han bara skakade på sig och fortsatte. Puh! Förstod att mina sparkar inte hade någon större styrka, hmm. Kom hem, svettig och glad, såg mig i spegeln, där shortens vinkade till mig högt uppifrån midjan, vilket var senaste snittet på 80-talet! Så gärna fler föräldramatcher, men kanske andra shorts, nu när fåfängan slagit till:)
Sommarens
...eller en av sommarens godaste matupplevelser, var en grillafton på Tunneberga. Säg vad de kockarna inte kan när det gäller att laga mat. Maten är mer än god, när man äter så man storknar och då i det uppblåsta tillståndet känner att man skulle vilja byta ut sin mage, så man skulle kunna kränga ännu mer. Jisses så god mat de gör och vilken lyx att kunna få sådana kulinariska upplevelser inom matfronten på nära håll. Heja det gamla genuina skånska gästgiveriet!!!
Sommarens
...läbbigaste matupplevelse:
- Mamma, en fluga simmar ryggsim i min sås!!
Örk, kan säga att den flugan slutade simma ryggsim rätt så snabbt!
- Mamma, en fluga simmar ryggsim i min sås!!
Örk, kan säga att den flugan slutade simma ryggsim rätt så snabbt!
onsdag 11 augusti 2010
Återträff
Får en massa brev hem om en eventuell återträff med de man tillbringade mer eller mindre frivilligt nio år av sitt unga liv med. Det medför att en massa minnen, som helt förträngts, börjar poppa upp igen. Även om man inte vill medge det, så sätter dessa nio år givetvis vissa spår, beroende på hur man hade det. Mina egna minnen är något diffusa, men jag vet att vi är ca 20 stycken människor i vårt land som missade en hel del ämneskunskap under en period av vår mellanstadietid, då den lärare vi hade inte alltid mådde så bra. Om det berodde på oss eller annat har jag inte den blekaste aning om. Men det jag vet är att skolan skilde sig en hel del från den skola vi har idag, som väl är. För egen del tål jag inte längre att höra "I en sal på lasarettet", då jag fick den fantastiska förmånen att vid ett flertal tillfällen sjunga den högt för hela klassen! Det hade aldrig accepterats idag, men då vågade man inget annat. Kanske min framtida karriär som sångerska fick ett abrupt slut där:D Haha.
Vidare, då minnena är förknippade med just skolan, har mina nuvarande kollegor (framförallt No-folket) fortfarande riktigt roligt åt det faktum, att den som tyckte att viss undervisning inom ämnet biologi (talar nu om det forna högstadiet), dvs angående blommor och bin, var genant och jobbigt fick lov att gå ut från lektionen. Gissa vem som flög ut genom dörren. Hua! Tur att storken finns:)
Att polisen även kom till skolan och förhörde alla i klassen, tillsammans med en lärare, som hade fått ett öknamn synonymt med en religiös åskådning, var ju läskigt då, särskilt när man inte visste någonting utan bara hade hästar på näthinnan och vem man skulle få rida på ridskolan under eftermiddagen. Ingen helt ovanlig händelse, i och för sig, i vissa skolmiljöer, men ändock ett minne.
Faktum är att ju mer man skriver ju mer kommer man ihåg. Kanske en bok inom "genren"; Jonas Gardells "En komikers uppväxt" hade intresserat??? Nej, den hade nog fått ta en annan vinkling i så fall och berättarperspektivet hade av förklarliga orsaker varit ett annat. Men, men nog "fasiken" hade det varit roligt att göra något sådant, men, no, no, ska istället "Carpe Diem", känns mer meningsfullt...
Vidare, då minnena är förknippade med just skolan, har mina nuvarande kollegor (framförallt No-folket) fortfarande riktigt roligt åt det faktum, att den som tyckte att viss undervisning inom ämnet biologi (talar nu om det forna högstadiet), dvs angående blommor och bin, var genant och jobbigt fick lov att gå ut från lektionen. Gissa vem som flög ut genom dörren. Hua! Tur att storken finns:)
Att polisen även kom till skolan och förhörde alla i klassen, tillsammans med en lärare, som hade fått ett öknamn synonymt med en religiös åskådning, var ju läskigt då, särskilt när man inte visste någonting utan bara hade hästar på näthinnan och vem man skulle få rida på ridskolan under eftermiddagen. Ingen helt ovanlig händelse, i och för sig, i vissa skolmiljöer, men ändock ett minne.
Faktum är att ju mer man skriver ju mer kommer man ihåg. Kanske en bok inom "genren"; Jonas Gardells "En komikers uppväxt" hade intresserat??? Nej, den hade nog fått ta en annan vinkling i så fall och berättarperspektivet hade av förklarliga orsaker varit ett annat. Men, men nog "fasiken" hade det varit roligt att göra något sådant, men, no, no, ska istället "Carpe Diem", känns mer meningsfullt...
tisdag 10 augusti 2010
Åhh...
att det ska vara så gott med choklad och nu även chips. En dille som inte är bra. Det funkar INTE att ta ett äpple istället. Är rent omöjligt. Extra smarrigt är det med dajm i, så det knastrar lite vid tuggorna. Mumma!! Går raskt förbi chokladhyllan i affärerna men vänder igen, grabbar åt mig ett choklad och tänker att lite kan man nock äta. Synd då att man inte veckohandlar utan handlar mest var och varannan dag... Det finns ett citat "Det finns inget som en god vän-förutom en god vän med choklad"
måndag 9 augusti 2010
Inte sant?
Jojo, det som hänt en bekant är sant i allra högsta grad. Efter att i många år och still going strong inom området travhästar, bestämmer sig denna man för att slå av på takten, vilket kan vara läge att göra vid närmre 70 bast. Han har dessutom åkt akut in med skyhögt blodtryckt ,ett hårsmån från att klara det hela och har dessförinnan gjort en bypass operation, m.m. Denna äldre herre tänker då; att spela bingo, det kan vara bra:)
Sagt och gjort, för att bli mer lite mer social och stressa ner besöker han Helsingborgs Bingohall. Han sitter där i godan ro och väntar ivrigt på att få bingo. Det hela är tillräckligt spännande, men ändå lugnt. Men vad händer? Jo, Bingohallen blir rånad!!! Två unga killar med utländsk bakgrund kommer inrusande med diverse tillhyggen i högsta hugg. De är mycket aggressiva, enligt honom och beordrar folk att slänga sig ner på golvet. Så istället för att spela bingo, befinner sig denna man ännu en gång i livsfara, liggande på golvet i en bingohall.
Behöver det nämnas att han återigen är på väg till travet ikväll...
Sagt och gjort, för att bli mer lite mer social och stressa ner besöker han Helsingborgs Bingohall. Han sitter där i godan ro och väntar ivrigt på att få bingo. Det hela är tillräckligt spännande, men ändå lugnt. Men vad händer? Jo, Bingohallen blir rånad!!! Två unga killar med utländsk bakgrund kommer inrusande med diverse tillhyggen i högsta hugg. De är mycket aggressiva, enligt honom och beordrar folk att slänga sig ner på golvet. Så istället för att spela bingo, befinner sig denna man ännu en gång i livsfara, liggande på golvet i en bingohall.
Behöver det nämnas att han återigen är på väg till travet ikväll...
söndag 8 augusti 2010
Bäää
Då de, utan ull, som var med och mumsade på picknicken var av manligt kön, kom så klart en fråga inom ämnet; manliga intressen. Då tackan gick förbi, ställdes frågan om det var vanligt att får hade en så stor pung under magen:D. Nja, det kallas juver och har en mer livsnödvändig funktion (nu, yes, kan det skapas en debatt)...
Regn
I dag började det bli svalare och det har regnat hela dagen, det första ordentliga regnet på flera veckor. Det har nämligen, dessförinnan i sommar endast passerat förbi här, utan att en droppe fallit. För även om det är sommar så behövs det någon dags regn, för att svalka av det hela. Rhododenronen njuter, de skulle alltid stått i en balja med vatten! Att släcka törsten åt dem är ett heltidsjobb i sig. Trodde aldrig jag skulle börja bry mig om växter så här, mitt i allt. Men man vill ju ha en prunkande trädgård:), med de växter man har. Ughh.
Dessvärre får väl ogräset fnatt när regnet strilar ner, väntar fortfarande på att få hem Roundup, ogräsets fiende nr1, vilken även står högt upp på miljöaktivisterna banningslista, har jag förstått. Hrmm! Jaja,med en enorm gårdsplan är det i det närmsta omöjligt att luka ogräset för hand. Så , så är det med det. End of talking.
Dessvärre får väl ogräset fnatt när regnet strilar ner, väntar fortfarande på att få hem Roundup, ogräsets fiende nr1, vilken även står högt upp på miljöaktivisterna banningslista, har jag förstått. Hrmm! Jaja,med en enorm gårdsplan är det i det närmsta omöjligt att luka ogräset för hand. Så , så är det med det. End of talking.
fredag 6 augusti 2010
Pippi
En tonårskråka lyckades ta sig in på den inglasade uteplatsen, hurra, hurra. Hörde hur något kraxade oupphörligen och panikartat. Jodå, när jag kikade ut i uterummet såg jag en förskräckt tonåring flaxa och kraxa. Katten hade förflyttat sig till stolen alldeles ovanför och utanför fönstren satt stallkatten och glodde med stora ögon. Jaja, var bara att öppna och släppa ut gaphalsen. På vägen ut passade den på att mellanlanda på mitt huvud. Kände mig som värsta Sturup i rusningstrafik, inte trevligt. Kraxflaxet hade dessutom lyckats både spy och skita överallt. Det var så jätteäckligt. När jag torkat upp och lagt skräpet utanför uterummet gick stallkatten fram för att nyfiket undersöka vad det kunde vara. Med nosen nästan intill ryggade han tillbaka med hela kattnosen uppdragen.Inte ens han som käkar råttor och möss, kan tåla kråkkräk!!! Snacka om doftscenario. Då är det bra att vara stridsrustad, i rengöringsväg, för att tappert möta striden:)
Sommarbilder
Lite vackra sommarbilder skadar inte att lägga ut, fast jag själv håller på att få tokfnatt på den kvava värmen och alla insekter. Men det har ni vid det här laget hört till leda...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)