Håller mig kvar lite till kring "Klassens Dag" och tänker då på bussturen in till huvudorten. Sin vana trogen räknade vi in alla elever och för att vara på den säkra sidan räknade jag en extra gång väl inne i bussen. Till saken hör att några av de nior vi släppte i våras var på samma buss, på väg in till sin första dag på gymnasiet. Man kan lätt säga att det var lite spänt därinne, vilket våra åttor märkte föga av.
Hur som helst, hur jag än räknade fick jag det till 34 elever, vi skulle dock vara 32. Jaja, vi konstaterade att det var ju bra att det var åt det hållet, åt andra hållet brukar vara lika med problem. Så kom vi då till den hållplats, som låg precis innan hållplatsen, där vi skulle gå av. Jag såg förskräckt att två av våra elever började resa sig och gå mot utgången. Oj, oj, här gällde det att handla snabbt, varvid jag reste mig upp och ropade högt, att "nej, nej, ni ska inte av här, det är nästa hållplats som gäller, sätt er igen". I samma sekund jag yttrade detta och såg de miner jag fick av de som gick av bussen insåg jag mitt misstag.
Kändes inte helt ok, att man räknade in två, av de runt 10 sittande, före detta nior, i bussen. Men det värsta var att truten skulle gå, innan hjärnan hängde med. Ett kvinnligt fenomen, säger vissa (män), vilket jag alltid hävdat, med bestämdhet, är fel! Suck, sorry alla kvinnor och framförallt före detta niorna, som var på väg till sin första gymnasiedag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar