Aahh, vad vi dagligen är privilegerade, som kan få lov att duscha. Det är så underbart när man har varit ute i stallet och "mögat", gått "powerwalk" (eller vad man nu ska kalla det)eller målat, att ställa sig under varmt eller svalt strilande strålar och gnugga sig ren. Det är inte bara underbart, utan även ett måste när man varit på resande fot, speciellt varit på färjor, suttit på tåg och däremellan besökt ett tivoli eller klappat konstiga fiskar i ett akvarium. Örk, då måste man bara in och tvaga sig, för nu är det inte ren stallskit man går och bär på, utan annan lort, vilken inte den medtagna handspriten kan ta bort helt och hållet.
Är inte heller överdrivet förtjust i offentliga toaletter man tvingas gå på under resandets gång, som dessutom stinker pissoar, (fast det är tur de finns, för nöden har ingen lag, säger man). Hela besöket kräver planering; finns där papper, bra öppna dörren med det, sitt ej på toaringen = blä, spola med hjälp av papper, efter handtvätt använd ej varmluftshandtorken = multum av baskelusker. Väl ute ur själva stinkrummet, använd handsprit. Puh. Därefter kan det vara stressande när inte hela familjen har samma tänk, så hur gör man då? Inte mycket mer att göra än att spruta en skvätt handsprit på dem, eller rättare sagt i deras händer (för annars verkar jag helgalen, haha).
Så att kunna duscha och använda handsprit är... ju... bra. Hrmmrmm, eller som Strindberg uttryckte sig "Det är synd om människorna", fast han tänkte förstås inte på de stackare som måste gå på offentliga toaletter.
Så var man rolig igen, lärarhumor, mitt i sommaren, inte illa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar