Spike

"Kärleken är vårt livs största glädje och vårt livs största sorg." Franskt ordspråk
"Jag har levt av kärlek, alltså har jag levt av tårar." Marceline Desbordes-Valmore

Dessa både citat är så sanna, så sanna. Den som älskat och förlorat, tror aldrig den kan älska igen. Men det är fel, även om det är så oerhört svårt att förstå när man som mest lever av tårar. Att man blir starkare av det, tror jag inte ett dugg på, men man lär sig leva med att en del av ens hjärta alltid kommer att vara upptaget.

Även kärleken till djur är stor. Det vet alla som umgås med sin hund, katt, häst eller annan vän, dagligen. Det är en annan kärlek, men kärleken är mångtydig. Att förlora ett djur man håller av, är nog så tufft, även om sorgen inte blir fullt lika maktlös och kompromisslös, som då man förlorar en nära anhörig, vilket är det värsta som finns. Ändå blir hjärtat tyngt när man tvingas ta bort en fyrbent livskamrat, som till på köpet knappt har fått påbörja livets bana. Man tappar sig själv och vill så gärna förklara för den som har funnit tillit hos en, som alltid finns där, som är villkorslös i sin kärlek tillbaka, att man är så ledsen, så oerhört ledsen för att det som sker, måste ske. Saknaden blir så stor, så jobbig, hjärtat vill brista och tårarna fyller tiden.

Tack för den korta tid vi fick tillsammans. Det blir svårt att möta en tom box och svårt att hitta någon som kan fylla det tomrummet. Din kärlek till mig var villkorslös, min kärlek till dig var stor!