Minne...

...lär Torgny Lindgrens senaste bok handla om och just "Minnen" är själva titeln. Han menar i en intervju ("Babel")att minnen inte är tillförlitliga. Må så vara, men mitt minne av hans bok "Hummelhonung" är för mig rätt tillförlitligt. För fy, så smutssnuskigt de båda gubbarna i historien lever. De har en underlig hatkärlek sinsemellan och bor ett stenkast från varandra ute i "ödebygden". En kvinna som hållit en föreläsning i trakten, där en av bröderna var och lyssnade, får övernatta hos samme broder. Hon blir insnöad och tvingas att stanna ett bra tag. För där ute går det inga plogbilar, så hon kan varken komma fram eller tillbaka. Men hon får istället följa dessa båda bröders nycker. Deras liv verkar ensligt och de är besatta av att den ene inte ska dö före den andre. I boken kommer även vissa snuskscener fram. Det starkaste minnet för mig, som får magen att vända sig flera varv, är när den ene gubben pillar sina varskorpor han har på kroppen och äter upp dem. Det är riktigt riktigt vidrigt.

   Om jag tyckte om boken? Nej, inte min typ av bok, men jag kommer ihåg den och reagerade på den. När den var utläst ville den etsa sig fast, men inte så man fick "good feelings" precis.