"Boktjuven"

Då var "Boktjuven" av Markus Zusak utläst. "En sällsam och vacker roman, berättad av den mörkaste av alla berättare-döden". Nja, vacker är väl inte det ord jag skulle vilja använda för att beskriva boken. Tycker den skildrar på ett ändå relativt enkelt sätt, misären som rådde under andra världskriget i Tyskland, mitt ibland den vanliga befolkningens vara eller icke vara. Den skapar känslor, men man känner hela tiden ett stort vemod när man läser, det är sorgligt och livet är allt annat än en dans på rosor. Detta trots att barn är barn oavsett situation(och det är både vackert och beundransvärt!).Det är smutsigt, matransonerna räcker inte för att mätta, rädslan ligger hela tiden på lur, då bombplanen drar förbi och  även träffar sina mål. Att det är självaste döden som berättar, gör historien något mer spektakulär, men det hade inte varit en alltför stor skillnad om det varit ett annat berättarperspektiv, dvs någon annan form av åskådare vid sidan om.
Tror inte att det blir klassuppsättning på den, det är den för lång för, men kanske några exemplar till "storläsarna", att alternera med vid skönlitterär läsning angående andra världskriget.