Regn

I dag började det bli svalare och det har regnat hela dagen, det första ordentliga regnet på flera veckor. Det har nämligen, dessförinnan i sommar endast passerat förbi här, utan att en droppe fallit. För även om det är sommar så behövs det någon dags regn, för att svalka av det hela. Rhododenronen njuter, de skulle alltid stått i en balja med vatten! Att släcka törsten åt dem är ett heltidsjobb i sig. Trodde aldrig jag skulle börja bry mig om växter så här, mitt i allt. Men man vill ju ha en prunkande trädgård:), med de växter man har. Ughh.

Dessvärre får väl ogräset fnatt när regnet strilar ner, väntar fortfarande på att få hem Roundup, ogräsets fiende nr1, vilken även står högt upp på miljöaktivisterna banningslista, har jag förstått. Hrmm! Jaja,med en enorm gårdsplan är det i det närmsta omöjligt att luka ogräset för hand. Så , så är det med det. End of talking.

Pippi

En tonårskråka lyckades ta sig in på den inglasade uteplatsen, hurra, hurra. Hörde hur något kraxade oupphörligen och panikartat. Jodå, när jag kikade ut i uterummet såg jag en förskräckt tonåring flaxa och kraxa. Katten hade förflyttat sig till stolen alldeles ovanför och utanför fönstren satt stallkatten och glodde med stora ögon. Jaja, var bara att öppna och släppa ut gaphalsen. På vägen ut passade den på att mellanlanda på mitt huvud. Kände mig som värsta Sturup i rusningstrafik, inte trevligt. Kraxflaxet hade dessutom lyckats både spy och skita överallt. Det var så jätteäckligt. När jag torkat upp och lagt skräpet utanför uterummet gick stallkatten fram för att nyfiket undersöka vad det kunde vara. Med nosen nästan intill ryggade han tillbaka med hela kattnosen uppdragen.Inte ens han som käkar råttor och möss, kan tåla kråkkräk!!! Snacka om doftscenario. Då är det bra att vara stridsrustad, i rengöringsväg, för att tappert möta striden:)

Sommarbilder

Lite vackra sommarbilder skadar inte att lägga ut, fast jag själv håller på att få tokfnatt på den kvava värmen och alla insekter. Men det har ni vid det här laget hört till leda...

Rycket

...fick jag igår. När allt var klart på hemmafronten med ridning, promenad, stallgöra, städning m.m, dvs det som görs var dag, så besöktes Helsingborgsfestivalen en stund. Smart drag att göra det när det regnade lite och blåste, kom fram överallt. Såg att de skulle ha bra artister vid stora scenen, bla Star Pilots. Jag gillar dem, det är något visst med piloter:). Det verkar kvitta om man är ung eller gammal tjej, tant, whatever, de går alltid hem. Kan undra varför, för ingen vill ju ha krig, för det är krigspiloterna som smäller högst hos det kvinnliga släktet. Säger bara Tom Cruise, "Top Gun"!!!De som kör charterflygen är inte fullt lika intressanta, även om de också är tjusiga i sina uniformer. Ähh, hur som helst, det blev aldrig att jag stannade kvar och glodde, fick nöja mig med att lyssna via Youtube:(. Såg i tidningen i morse en av våra nyexaminerade elever stå och få en "high five" med en av Star Pilots killarna! Häftigt, men så nära har jag aldrig varit en scen, är livrädd för att bli klämd, så en "high five" hade jag fått klara mig utan i alla fall, hahaha, tanten har talat:D

Men det var inte det som var rycket. Nej, nej, nej. Vi satt och tittade i Iphonen, efter festivalbesök, för att tvista om hur lång tid det skulle ta att gå från hemmet till Arild. Enligt phonen skulle det ta ca 1h och 50 min. Icke sa Nicke, hävdade på det bestämdaste att den sträckan gick man lätt på mindre än 1 1/2h. Så för att få slut på diskussionen, som var helt meningslös, eftersom jag var helt säker på att jag hade rätt (som vanligt), var det bara att ta på sig promenadskorna och börja gå sträckan. Så sagt och gjort, i störtskurar och blåst var det bara att kneta på. Ja, vad säger man, klart jag hade rätt! Det tog 1h och 10 min!!! Och det var gött, så himla gött när det var gjort! Ibland är det riktigt kul att få rycket, skoskav kan man leva med...

Klibbigt!!!

Men hallå, jag tycker också att kvällarna är helt underbara nu på sommaren. De tidiga morgnarna är helt ok, de var som bäst i början av sommarens grönska. MEN, jag kan inte förlika mig med denna äckliga, klibbiga rötmånadsvärme, dessa oerhört enerverande kryp som finns precis överallt och att maten snabbt får en tendens att mögla. Allt detta är jobbigt och väldigt irriterande, och ja, jag vet att man ska vara glad när solen skiner. Jag är glad när solen skiner, men det kan väl vara under drägliga temperaturer.
   Jag vill kunna gå ut när det är fint väder och inte behöva ta "täckning" för alla kryp och då speciellt, detta lilla skånska påfund, millimetern, strecket, sädestripsen eller vad man nu väljer att kalla detta otäcka kryp för. Jag vägrar att befinna mig där de är, de sabbar, om du cyklar, går, rider eller gör något annat ute, så kommer de i massor, en hel arme, och kliar något vansinnigt.
   Varje morgon om du har haft fönsterna öppna för att få in lite sval luft (kan ju behövas i klibbig, klibbigvärmen), så startar man dagen därpå med att torka eller dammsuga upp dessa avskyvärda streck. De kryper t.om in mellan tavlorna, så man blir påmind om dem även på vintern, vilket kanske kan vara bra, för då kan man rent mentalt inbilla sig att man gillar blåst och regn, då man slipper få kliet på sig.

Undrar varje gång jag ser allas vår Ernst vandra glad och lycklig genom sädesfälten, som är stripsens faktiska hemvist, hur länge han står ut innan kameran släcks och personalen får ila fram med en vattenslang och ösa över hela karln, tills han blivit kvitt dem.
   Såg senast idag ett ungt par, uppenbarligen inte från Skåne, gå rätt ut i ett av sädesfälten och ta ett "romantiskt" kort (man får se mycket om man bor på "lannet" :)). Jisses, tänkte jag, stackare, de är galna, tänk att frivilligt ge sig ut i denna massinvasion av , argghh, kliande strips. Som om inte kliandet vore nog; de små otäckingarna kan även vifta med sin pyttesvans, örk...

Lite nytt...

...igen på rengöringsfronten. Har precis provat JIF:s Power Cream, anti-kalk i duschen. Den är att rekommendera, men man måste ta en trasa eller svamp och skura lite lätt med när man sprayat på det och därefter skölja av det hela. Luktar även finfint:)

Tror jag måste se "Ronny och Ragge" igen, efter att ha skymtat en liten episod igår från något jippoprogram från Gröna Lund. Höhö, snacka om buskishumor, men det måste man ha, för det är kul:D

Tja

Har precis plöjt Alex Schulmans bok "Skynda att älska", vilken var mycket lättillgänglig med bra språkbruk och intressant innehåll. Den handlar kort och gott om Alex förhållande till sin pappa. Men ju mer jag läste, desto mer förstod jag att Alex var tvungen att gå hos psykolog Leo, vilket han skildrar på ett ganska roande sätt.. Föräldrar är jätteviktiga så det skulle man kunna skriva flera böcker om, vilket redan gjorts på flera håll i världen, men det får ju inte ta sjukliga vändningar. Hela killen bygger upp sitt liv kring sin pappa, han går före allt. Han skildrar pappan ömt och med kärlek, men i detta lyser även ett beroende igenom som inte verkar friskt. Det är pappa och pappa och pappa oavsett hur gammal Alex själv blir och vilka förhållanden han  går in i. Är det inte så att ens egen kärnfamilj ska vara den viktigaste, vilket inte förtar föräldrarnas roll, för de har ju själva bildat sin kärnfamilj en gång i tiden, eller hur? Så verkar inte Alex tycka och agera när det gäller hans pappa, mamman, däremot, framställs som en "bra att ha person" under uppväxten, men hon verkar inte ha gett så starka intryck, om man ska värdera och tycka utifrån det man läser.

Äähh, känner att här finns mycket att diskutera, men det skulle inte vara något nytt under himlavalvet och skulle förmodligen tråka bloggläsaren, så hur som helst, jag var irriterad när jag la ifrån mig boken, samtidigt som jag tycker Alex skriver härligt och formulerar sig på ett sätt som gör att man tar honom på allvar. Som sagt, det är mycket tolkningsbart det jag ville få sagt med detta blogginlägg, så jag tror att gå vidare nu är en bra grej ("för en tjej" hade en fanatisk rimmare lagt till, haha:))