Va, men Nä!

Att visa häst har blivit ett kapitel för sig. En riktig toppentjej från Luleå skulle kommit för två veckor sedan och tittat på en pålle. Fine, ett askmoln var i vägen, inget att göra. Sagt och gjort hon bokade om och kom nu i helgen istället. Toppen, nu skulle det bli visning i dagarna tre, allt klappat och klart. Får ett sms på fredagsmorgonen med beskedet "att nu sitter jag på planet på väg ner". Great, planet har avgått. En sista check på hästarna innan jobbet kallar (vi snackar tidig morgon). På kvällen händer det, som inte får hända,  något stämmer inte med pållen. Tar ut  från boxen, tempar - feber, leder till apati, leder till aptitlöshet. NEJ!!! Blir sämre och sämre, har fått alla influensasympton som unghästen hade för fjorton dagar sedan. Tror knappt det är sant, hjälp. Vet att nu börjar vakandet igen, att spruta in flera liter vätska genom munnen, olja, medicin etc etc och, vaka, vaka, passa, passa. Vad gör man och säger till denna trevliga tjej som kommit för att titta, genom hela Sverige dessutom, en tjej som är klippt och skuren för hästen. Som har lagt alla dessa pengar på flyg, hotell etc och så står hästen där, helt sjuk. Mardröm, mardröm, man mår ju sämre än en urvriden trasa(som åtminstone kan lukta Ajax, hahaha).

Men tänk att det finns så kloka och sympatiska människor som denna norrländska tjej. Hon förstod till fullo och var med i allt vårt arbete med hästen. Någon ridning blev det inte mycket med och det känns i hela maggropen att inte kunna visa upp denna strålande stjärna till häst. Det är rätt typiskt, eller, ja, alltihop, fast ändå vad man skulle kunna räkna med, för vi pratar ju om hästar. Till saken hör att denna häst aldrig varit sjuk och då menar jag aldrig. Så det gäller att få perspektiv på tillvaron, tjoflöjt, hur lätt är det då? Men visst det funkar. Att planet sedan blir inställt för henne på hemresan med en väntetid på 5 h, var väl bara inräknat i allt det andra. Jag säger bara: "heja denna fantastiska tjej, som förhoppningsvis kommer att få en lika fantastisk häst till sin vän". Fast ännu återstår några dagars vakande och det gör att "urvriden trasakänslan kommer att hänga kvar ett tag till", fast nu finns lusten att slänga den och hänga trasan på tork i skurhinken och låta den återhämta sig för nya tag. Haha, ja grunna på om detta var en metafor, ni som vet.