Säger bara Perstorpsgubbarna, de är fantastiska. Vilket engagemang de visar och vilken kunnighet de besitter,efter alla dessa år då de sett ryttare och hästar hoppa bana efter bana. De supportrar och stöttar, vilket man som banbyggare behöver. Det är inte alltid lätt att möta sk ponnyföräldrar mitt upp i allra värsta tävlingshets, när nerverna dallrar och barnet visar prov på egen vilja och ponnyn kanske inte alls tycker att den vill hoppa just denna dag. Då är det gott att ha dessa gubbar runt sig, för de tar fasta på det positiva, de hör de vänliga kommentarerna från föräldrarna, de ser "de facto". Sedan är de rysligt händiga, mitt mäthjul gick sönder och en av de yngre "gubbarna" lagade det lätt som en plätt, samme man fixade även mätbandet som trasslat sig rejält, något man som lätt uppjagad banbyggare inte har tålamod att ta itu med. Man blir bara tvärarg och ännu mer stressad, men det löste sig perfekt. Tack, tack!
Det måste kännas underbart att vara händig och lätt kunna fixa i till synes omöjliga saker. Att vara snickare och allmänt händig visar sig vara en stor fördel angående mycket, kan säga att jag aldrig förut haft en så välinmätt och spikrak kombination, de två vi byggde var fläckfria och det gick dessutom på nolltid, vilket passar mig perfekt, förstås. Så tack alla gubbar i Perstorp, unga som gamla för all hjälp i helgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar