Tänk vad man trodde barnuppfostran var enkel innan man själv fick barn. Det var väl bara att säga till den "lille ungen på skarpen", det skulle väl ändå inte vara så svårt, nu när han/hon betett sig illa igen. Vojnevojne, hur lätt är det som förälder, då man står framför den man älskar mest i hela världen, när tårarna väller fram på barnet, för vederbörande sagt eller gjort något dumt, att alltid reagera förnuftigt? Aj, aj vad det smärtar i hjärtat när ens älskade barn gråter, på riktigt och inte av ilska eller fejkat, för det kan de ju det också. Det gäller att skilja på nyanserna. Så på tal om nyanser så har själva begreppet barnuppfostran uppnått en annan dimension.
Som pedagog har det varit nyttigt på många sätt att själv ha fått barn, en helt annan förståelse har byggts upp kring hur det kan vara att befinna sig i föräldrarollen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar