Trodde väl aldrig att jag skulle stå i en ishall en söndag och se på match. Men vad gör man när ens sjuåringar spelar. De var grymma, blir stolt som mamma. Just det, detta att vara mamma kontra lärare, mystiskt ibland. Läraren säger, "nu tar vi det lugnt, man gör detta för att det är skoj, alla ska ha samma chans". Så klart det ska vara så, men när "mammainstinkten" tar över låter det istället (som väl är, än så länge endast i tanken, efter en stor viljeansträning): "...men passa till X då, han står ju fri", "...men , hallå, domaren, ser du inte att det var straff (till mina barn, så klart)", "nu ska vi vinna" (den är farlig, eller hur) etc.
En annan, för mig, komisk grej, var att det var fler bilar och fler människor på plats för att se dessa två lag bestående av sjuåringar mötas, än det var publik till elitallsvenskans första omgång i hoppning, som gick av stapeln i Dagstorp igår. Tänkvärt, när det gäller ridsporten. Är för övrigt fortfarande rejält sur över gårdagen. Nu passar det utmärkt att använda frasen "Väx upp då"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar