Då närmar vi oss påsk, då häxorna gör sig redo för att åka till Blåkulla och förlusta sig med den Onde själv. Så var tron i varje fall en period under medeltiden, då kvinnor blev oskyldigt anklagade och utpekade, av framförallt barn, att vara häxor. Det diktades ihop de mest avskyvärda historier och de utpekade kvinnorna fick lida alla möjliga sorters hemska kval.
Att läsa Jan Guillous bok "Häxornas försvarare" var lärorikt och intressant. I sitt stilla sinne tänkte man, att det är för väl, att man själv lever i ett modernt och upplyst samhälle, men när Jan drar paralleller med vår verklighet i slutet av boken, så hajar man till. Vi bär fortfarande på samma förmåga att kunna utpeka och anklaga folk, dock har vi lagt av med häxbål och diverse andra tortyrredskap i vårt samhälle, men vi jagar och startar starka ryktesspridningar än idag. Tänker förstås på det som pågår i Bjästa, vilken ohygglig situation för dessa två flickor. Att bli utsatt för något så fasansfullt och sedan själv bli anklagad. Horribelt!!! Man skulle kunna skriva sida upp och sida ner om detta som pågår där och det är det redan många som gör. Ibland undrar man om vårt samhälle verkligen är så modernt och insiktsfullt som vi vill ha det till. För vi vill väl ändå att häxorna, som far till Blåkulla, ska vara en folksägen, något som finns i sagans värld, och inte något vi återigen skapar i ren okunskap och vad det verkar som, rädsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar